En broder gav en inbjudan till minneshögtiden till en parkeringsvakt i Indonesien två dagar före högtiden. Mannen, som var muslim, frågade om fler fick komma även om han bara hade en inbjudan. Brodern sa att andra också var välkomna. Mannen sa att han hade en stor släkt och bad att få fler inbjudningar. Brodern gav honom 20  inbjudningar och förklarade att högtiden var till minne av Jesus död och att alla, både kristna och muslimer, var välkomna. Mannen sa att han skulle ta med sig 60 eller 70 personer.

Strax efter det att talet hade börjat med 248 närvarande kom parkeringsvakten och tillsammans med honom omkring 100 personer – män, kvinnor och barn, däribland äldre personer och en kvinna som var höggravid. De hade hyrt flera bilar för att ta sig till hotellet där minneshögtiden skulle hållas. När hotellets säkerhetsvakter fick se dem försökte de först hindra dem från att komma in. De undrade varför så många muslimer ville vara med vid en kristen högtid. Sedan besökarna visat vakterna sina inbjudningar, följde vakterna med dem till hörsalen. Omkring 60 från gruppen fick komma in i den överfulla lokalen.

Några dagar senare besökte brodern parkeringsvakten och frågade om de som varit med vid minneshögtiden hade tyckt om programmet. Han medgav att de hade varit lite tveksamma till att vara med men att det hade gjort starkt intryck på dem att alla där hade varit så vänliga, hälsat på dem och skakat hand efteråt. Brodern inbjöd honom sedan till specialföredraget, som skulle hållas följande söndag. Den här gången kom parkeringsvakten tillsammans med 40 släktingar och grannar. Eftersom de kom när mötet nästan var slut, beslutade de äldste att föredraget skulle hållas en gång till. Ordföranden nämnde talets tema på nytt och vad som ingick i programmet, däribland sång och bön. För att  hjälpa de här människorna som hade muslimsk bakgrund använde talaren hela tiden sådana uttryck som de kände igen, till exempel ”den heliga boken” i stället för ”Bibeln” och ”profeten Isa” i stället för ”Jesus”.

En äldste besökte senare parkeringsvakten i hans hem och samtalade med honom om Bibeln med hjälp av broschyren Lyssna till Gud. Tolv andra var också med, däribland några muslimska kvinnor och några barn.

Från Ulan Bator (Ulaanbaatar) i Mongoliet går det bussar till alla delar av landet. En sådan bussresa kan ta upp till 48 timmar. Passagerarna sitter och tittar ut genom fönstret eller sover. De får ingenting att läsa, fastän mongoler tycker mycket om att läsa. Några bröder från församlingen i Songino Khairkhan tänkte på det här och kontaktade busschaufförerna och sa: ”Vi skulle vilja ge er en bra bok som present. På flygplan ligger det alltid något i stolsfickan att läsa. Om ni tror att passagerarna skulle tycka om att få något att läsa, kan vi lägga litteratur i stolsfickorna till dem.” Åtta busschaufförer tackade ja till erbjudandet. Resultatet blev att bröderna kunde lämna 299 tidskrifter och 144 broschyrer. De såg också till att tidskrifterna blev utbytta, så fort det kom ut nya.

I ett land i Asien blev två äldstebröder ombedda att besöka en syster som varit overksam i åtta år. Bröderna,  som aldrig hade träffat systern, ringde upp henne, och de bestämde att de skulle träffas i hennes butik på en stor marknadsplats för partihandel. Efter att ha gått runt i ett myller av slingrande gränder hittade de slutligen en butik som stämde med adressen de fått av systern. När de steg in hälsade en kvinna på dem, och det låg en liten bibel på disken. Sedan bröderna fått hennes efternamn bekräftat och även hennes hemstad och åldern på hennes två barn, drog de slutsatsen att det här var den overksamma systern. ”Vi är dina bröder, Jehovas vittnen”, sa de.

”Jag är kristen”, svarade hon och såg förbryllad ut. Bröderna tyckte att hon reagerade besynnerligt. De gav henne i alla fall lite biblisk litteratur, och hon var mycket tacksam. Men när bröderna gick därifrån upptäckte de att de hade besökt fel butik! De hade tänkt gå till butik 2202, men det här var butik 2200. En av bröderna sa: ”Jag kände hur jag fick gåshud över hela kroppen. Det var som om änglarna hade fått oss att gå till den där butiken. Kvinnan där och systern hade samma efternamn, kom från samma stad och deras barn var nästan lika gamla. Om kvinnan hade haft ett annat efternamn eller kommit från en annan stad, då skulle vi ha förstått att det var fel person.” Två butiker längre ner hittade bröderna till slut den overksamma systern, som hade väntat på dem.

 Det här misstaget gjorde att den första kvinnan började studera Bibeln och vara med på mötena. Den overksamma systern började vara med på alla möten och regelbundet gå i tjänsten. Hon sa: ”Jag kände mig verkligen ödmjuk, för även om jag hade varit overksam så länge hade Jehova inte glömt mig.”

Greg och Alma flyttade till ön Catanduanes i Filippinerna för att hjälpa till där behovet av förkunnare är stort. En del av landskapet är bergigt, så Greg och Alma måste gå till fots nästan två mil för att nå vissa av sina distrikt. Andra gånger paddlar de kanot upp till två timmar för att predika på andra öar. Under regnperioden är det mycket svårt att färdas så. I stället för att bara stanna hemma och inte predika alls bestämde de sig för att utnyttja ett erbjudande från sin mobiloperatör om att skicka ett obegränsat antal sms till en mycket liten kostnad.

Greg säger att han börjar meddelandet med att uppge sitt namn, och fortsätter sedan: ”Jag skulle vilja visa dig en tanke från Bibeln.” Ett av de bibelställen som han tycker har fungerat bra är Johannes 17:3. Efter att ha citerat den versen ställer han två frågor: ”Vem är den sanne Guden?” och ”Vem är Jesus Kristus?” Sedan ger han personen tillfälle att svara. Om personen svarar, citerar Greg ytterligare ett bibelställe, till exempel Psalm 83:18. Om personen fortsätter att svara på hans sms, frågar han om de kan gå över till att resonera via telefonen. Greg och Alma säger att många vill det.

En kvinna som Greg och Alma kontaktade hade många frågor om Bibeln, så många sms skickades fram  och tillbaka. Det här ledde så småningom till ett bibelstudium. Kvinnan berättade om det hon lärde sig för sin brorson och en arbetskamrat. Det fick till följd att alla tre så småningom blev döpta.