Begreppet kommer in i österländska religioner

”Jag hade alltid trott att själen var odödlig och att detta var en universell sanning som alla godtog. Därför blev jag verkligt förvånad, när jag fick veta att vissa framstående intellektuella både i Österlandet och Västerlandet lidelsefullt hade argumenterat emot den tron. Nu undrar jag hur läran om odödlighet kom in i det hinduiska medvetandet.” — EN AKADEMIKER SOM UPPFOSTRATS SOM HINDU.

1. Varför är vi intresserade av hur läran om människans odödlighet har utvecklats och spridits i olika religioner?

HUR kom tanken att själen är odödlig in i hinduismen och andra österländska religioner? Eftersom tron på en odödlig själ påverkar en människas syn på framtiden, kan den frågan vara av intresse även för dem i Västerlandet som kanske inte är så insatta i vad dessa religioner lär. Och då ju läran att människan är odödlig är en gemensam nämnare för flertalet trosriktningar i våra dagar, kan kunskapen om hur den utvecklades faktiskt främja ett bättre samförstånd och ett bättre kommunicerande mellan människor.

2. Varför har Indien haft ett så stort religiöst inflytande i Asien?

² Ninian Smart, professor vid University of Lancaster i England, konstaterar: ”Indien har varit det viktigaste centret för religiöst inflytande i Asien. Inte bara på grund av att Indien självt har gett upphov åt ett antal religioner — hinduismen, buddhismen, jainismen, sikhismen osv. — utan också på grund av att en av dessa, buddhismen, i hög grad kom att påverka kulturen i praktiskt taget hela Ostasien.” Många av de kulturer som påverkats på det här sättet ”betraktar fortfarande Indien som sitt andliga hemland”, säger den hinduiske filosofen Nikhilananda. Hur kom då läran om odödlighet in i Indien och andra delar av Asien?

Hinduismens lära om reinkarnation eller återfödelse

3. Vilka kan enligt en historiker ha fört tanken på själavandring till Indien?

³ På 500-talet f.v.t., då Pythagoras och hans efterföljare i Grekland förespråkade teorin om själavandring, utvecklade hinduiska visa män, som levde längs floderna Indus’ och Ganges’ stränder i Indien, samma lära. Att denna lära framträdde samtidigt ”i den grekiska världen och i Indien kan knappast ha varit en tillfällighet”, säger historikern Arnold Toynbee. Han påpekar: ”Det eurasiska nomadsamhället, vilket på 700-talet och 600-talet f.Kr. hade trängt in i Indien, sydvästra Asien, stäpplandet längs Svarta havets norra strand och halvöarna Balkan och Anatolien, kan ha varit en gemensam källa [till inflytande].” Dessa kringvandrande eurasiska stammar förde tydligen med sig tanken på själavandring till Indien.

4. Varför tilltalades hinduiska visa män av tanken på själavandring?

⁴ Hinduismen hade börjat redan omkring år 1500 f.v.t. i Indien, i och med indoeuropéernas ankomst. Redan från början trodde man inom hinduismen att själen var skild från kroppen och att själen levde vidare efter döden. Hinduer  utövade därför förfädersdyrkan och lade ut mat åt sina dödas själar. När så läran om själavandring århundraden senare nådde Indien, måste den ha tilltalat hinduiska visa män, vilka brottades med det universella problem som rörde ondska och lidande bland människor. Tillsammans med vad som kallas lagen om karma, dvs. lagen om orsak och verkan, utvecklade hinduiska visa män teorin om reinkarnation, enligt vilken förtjänsterna och bristerna i ett liv belönas eller bestraffas i nästa.

5. Vad är själens slutmål enligt hinduismen?

⁵ Men det fanns ännu ett begrepp som påverkade hinduismens lära om själen. ”Det verkar vara så att vid just den tid då teorin om själavandring och karma utvecklades, eller ännu tidigare”, heter det i Encyclopædia of Religion and Ethics, ”utvecklades också gradvis en annan föreställning bland en liten intellektuell krets i norra Indien, nämligen den filosofiska föreställningen om brahman-atman [den högsta och eviga brahman, den yttersta verkligheten].” Den här tanken kombinerades med teorin om reinkarnation för att definiera slutmålet för hinduer, nämligen frigörelse från själavandringens kretslopp för att bli ett med den yttersta verkligheten. Hinduerna tror att man uppnår detta genom att sträva efter ett socialt acceptabelt beteende och en speciell kunskap i hinduismen.

6, 7. Vad tror man inom den nutida hinduismen om ett liv efter detta?

⁶ Hinduiska visa män utvecklade således tanken om själavandring till läran om reinkarnation eller återfödelse genom att kombinera lagen om karma med begreppet brahman. Nobelpristagaren i litteratur, Octavio Paz, som tidigare var Mexicos ambassadör i Indien, skrev: ”Samtidigt som hinduismen spreds, spreds också en tanke som är central för brahmanism, buddhism och andra asiatiska religioner: metempsykos, dvs. själens förflyttning från en existens till en annan.”

⁷ Läran om reinkarnation är det centrala i den nutida hinduismen. Den hinduiske filosofen Nikhilananda säger: ”Varje god hindu är övertygad om att det inte bara är några få utvalda som har privilegiet att uppnå odödlighet, utan att detta är en medfödd rättighet för alla.”

Återfödelsens kretslopp inom buddhismen

8–10. a) Hur definierar buddhismen tillvaron? b) Hur förklarar en kännare av buddhismen återfödelsen?

⁸ Buddhismen grundades i Indien omkring år 500 f.v.t. Enligt buddhistisk tradition grundades buddhismen av en indisk prins vid namn Siddhartha Gautama, vilken, sedan han hade fått upplysning, blev känd som Buddha. Eftersom buddhismen härrör från hinduismen, är dess läror i vissa avseenden lika hinduismens läror. Enligt buddhismen är tillvaron ett ständigt kretslopp av återfödelse och död, och precis som i hinduismen bestäms varje individs ställning i hans nuvarande liv av det han gjorde i sitt föregående liv.

⁹ Men buddhismen förklarar inte tillvaron i sådana termer som att människan har en själ som lever vidare efter döden. ”[Buddha] såg i människans själ endast en övergående serie av osammanhängande psykologiska stadier, vilka enbart hålls ihop av begäret”, konstaterade Arnold Toynbee. Men Buddha trodde att något, ett tillstånd eller en kraft, vidarebefordrades från ett liv till ett annat. Doktor Walpola Rahula, en kännare av buddhismen, förklarar:

¹⁰ ”En varelse är ingenting annat än en kombination av fysiska och mentala krafter  eller energier. Det vi kallar död är den fysiska kroppens fullständiga upphörande att fungera. Upphör alla dessa krafter och energier samtidigt som kroppen slutar att fungera? Buddhismen säger ’nej’. Viljan, längtan, törsten att existera, att fortsätta, att bli mer och mer är en enorm kraft som driver hela liv, hela existenser, ja, hela världen. Detta är den största kraften, den största energin i världen. Enligt buddhismen upphör inte denna kraft när kroppen upphör att fungera, dvs. dör, utan den fortsätter att visa sig i en annan form genom att frambringa en ny existens, och detta kallas återfödelse.”

11. Vad är den buddhistiska uppfattningen om ett liv efter detta?

¹¹ Den buddhistiska uppfattningen om ett liv efter detta är: Tillvaron är evig, om inte individen uppnår slutmålet nirvana, dvs. frigörelse från återfödelsens kretslopp. Nirvana är inte ett tillstånd av evig salighet och inte heller ett tillstånd då man blir ett med den yttersta verkligheten. Det är helt enkelt ett tillstånd av icke-tillvaro, ett ”ställe utan död”, bortom individuell existens. Webster’s Ninth New Collegiate Dictionary definierar ”nirvana” som ”en plats eller ett tillstånd, i vilket bekymmer, lidande eller yttre verklighet är förgätet”. I stället för att söka odödlighet uppmuntras buddhisterna att gå utöver det genom att uppnå nirvana.

12–14. Vilken uppfattning om odödlighet har man inom olika former av buddhism?

¹² Efter hand som buddhismen spreds i Asien förändrades dess läror för att anpassas till lokala trosuppfattningar. I mahayanabuddhismen, som är dominerande i Kina och Japan, tror man exempelvis på överjordiska bodhisattvor eller framtida buddhor. Bodhisattvor skjuter upp nirvana i oräkneliga liv för att kunna tjäna andra och hjälpa dem att uppnå det. Man kan således välja att fortsätta i återfödandets kretslopp även efter det att man har uppnått nirvana.

¹³ En annan förändring, som har fått särskilt stort inflytande i Kina och Japan, är läran om det rena landet i väster, skapat av buddha Amitabha eller Amida. De som åkallar Buddhas namn i tro återföds i det rena landet eller paradiset, där förhållandena bättre befrämjar uppnåendet av den slutliga upplysningen. Vad har utvecklats ur den här läran? Professor Smart, som nämndes tidigare, förklarar: ”Naturligt nog kom paradisets härlighet, som så livligt beskrivs i några av mahayanaskrifterna, att ersätta nirvana i den allmänna föreställningen om slutmålet.”

¹⁴ Den tibetanska buddhismen införlivar andra lokala läror. Den tibetanska boken om de döda beskriver exempelvis en persons öde i mellanstadiet innan han återföds. De döda sägs utsättas för det strålande ljuset från den yttersta verkligheten, och de som inte står ut med det ljuset vinner ingen frigörelse, utan återföds. Det är uppenbart att buddhismen i dess olika former förmedlar tanken på odödlighet.

Förfädersdyrkan i Japans shinto

15–17. a) Hur utvecklades dyrkan av förfädernas andar inom shintoismen? b) Hur är tron på själens odödlighet grundläggande i shintoismen?

¹⁵ Det fanns redan en religion i Japan, då buddhismen kom dit på 500-talet v.t. Det  var en religion utan namn, och den bestod av trosuppfattningar som hade samband med människors moral och seder. Men i och med införandet av buddhismen uppstod behovet att kunna särskilja den namnlösa japanska religionen från den utländska. Och så uppstod uttrycket ”shinto”, som betyder ”gudarnas väg”.

¹⁶ Vad trodde man inom den ursprungliga shintoismen om ett liv efter detta? Uppslagsverket Kodansha Encyclopedia of Japan förklarar att i samband med att man började med jordbruksformen att odla ris på fält som sätts under vatten blev ”det nödvändigt med välorganiserade och stabila samhällen, och det utvecklades jordbruksriter som senare kom att spela en så viktig roll i shinto”. Fruktan för hädangångna själar fick dessa forntida människor att tänka ut riter för att blidka dem. Detta utvecklades till dyrkan av förfädernas andar.

¹⁷ Enligt shintoismen har en ”hädangången” själ kvar sin personlighet, men den har befläckats på grund av döden. När den sörjande utför minnesriter, renas den dödes själ, tills all illvilja är borta, och den blir fredlig och välvillig. Med tiden avancerar förfaderns ande till att bli en släktgud eller en skyddsgud. Eftersom shintoismen existerade jämsides med buddhismen, införlivade den vissa buddhistiska läror, däribland läran om ett paradis. Vi ser således att tron på odödligheten är grundläggande i shintoismen.

Odödligheten i daoismen och förfädersdyrkan i konfucianismen

18. Vad tror man inom daoismen om odödlighet?

¹⁸ Daoismen (taoismen) grundades av Lao Zi (Lao-tzu), som enligt traditionen levde i Kina på 500-talet f.v.t. Enligt daoismen är målet i livet att bringa människans verksamhet i harmoni med dao, dvs. naturens väg. Odödligheten kan, enligt daoismen, sammanfattas så här: Dao är den styrande principen i universum. Dao har inte någon början och inte något slut. Genom att leva i samklang med dao tar en individ del i den och blir evig.

19–21. Vilka försök ledde daoistiska teorier till?

¹⁹ I sina försök att bli ett med naturen kom daoisterna med tiden att bli särskilt intresserade av dess tidlöshet och återhämtningsförmåga.  De tänkte att man genom att leva i harmoni med dao, dvs. naturens väg, på något sätt skulle kunna upptäcka naturens hemligheter och bli immun mot fysisk skada, sjukdom och till och med döden.

²⁰ Daoisterna började experimentera med meditation, andningsövningar och kost, något som de menade skulle kunna fördröja nedbrytandet av kroppen och döden. Snart började det cirkulera legender om odödliga människor som kunde flyga på moln och efter eget gottfinnande framträda i synlig eller osynlig gestalt och vilka i otaliga år bodde på heliga berg eller avlägsna öar och livnärde sig på dagg eller magiska frukter. Den kinesiska historien berättar att kejsar Qin Shi Huangdi år 219 f.v.t. skickade i väg ett antal fartyg med 3.000 pojkar och flickor för att försöka finna sagoön P’eng-lai, de odödligas boning, och därifrån ta med sig odödlighetens ört. Det behöver väl knappast sägas att de aldrig återkom med detta livselixir.

²¹ Sökandet efter evigt liv fick daoisterna att experimentera med att söka blanda till ett odödlighetspiller med hjälp av alkemi. Enligt daoismen uppstår liv genom en kombination av de motsatta krafterna yin och yang (det kvinnliga och det manliga). Genom att blanda bly (som representerar det mörka, yin) och kvicksilver (som representerar det ljusa, yang) menade sig alkemisterna efterlikna naturens egna processer och trodde att de skulle kunna framställa ett odödlighetspiller.

22. Vad ledde det buddhistiska inflytandet på det religiösa livet i Kina till?

²² Under 600-talet v.t. började buddhismen tränga in i Kinas religiösa liv. Resultatet blev en blandning av buddhism, spiritism och förfädersdyrkan. Enligt professor Smart gav ”både buddhismen och daoismen form och innehåll åt de trosuppfattningar om ett liv efter detta vilka hade varit rätt lösa i forntida kinesisk förfädersdyrkan”.

23. Vilken inställning hade Konfucius till förfädersdyrkan?

²³ Konfucius, Kinas andre framträdande vise man under 500-talet f.v.t. och vars filosofi lade grunden till konfucianismen, sade inte så mycket om ett liv efter detta. Han betonade i stället vikten av moralisk godhet och ett socialt godtagbart beteende. Men han var positiv till förfädersdyrkan och lade stor vikt vid att man utförde de riter och ceremonier som hade samband med avlidna förfäders andar.

Andra österländska religioner

24. Vad lär jainismen om själen?

²⁴ Jainismen grundades i Indien på 500-talet f.v.t. Dess grundare, Mahavira, lärde att allt levande har en evig själ och att själen kunde förlossas från slaveriet under karma enbart genom extrem självförnekelse och självdisciplin och en sträng tillämpning av icke-våld mot alla varelser. Detta tror jainisterna fortfarande.

25, 26. Vilka hinduiska läror finner man också inom sikhismen?

²⁵ I Indien föddes också sikhismen, en religion som utövas av 19 miljoner människor. Den här religionen började på 1500-talet, när gurun Nanak beslöt att förena det bästa inom hinduismen och islam till en ny religion. Sikhismen antog de hinduiska lärorna om själens odödlighet, reinkarnationen och karma.

²⁶ Det är uppenbart att tron att livet fortsätter efter det att kroppen har dött är en integrerande del av flertalet österländska religioner. Men hur är det då med kristendomen, judendomen och islam?

[Frågor]

[Karta på sidan 10]

(För formaterad text, se publikationen)

CENTRALASIEN

KASHMIR

TIBET

KINA

KOREA

JAPAN

Benares

INDIEN

Bodh Gaya

MYANMAR (BURMA)

THAILAND

KAMBODJA

SRI LANKA

JAVA

200-TALET F.V.T.

FÖRSTA ÅRHUNDRADET F.V.T.

FÖRSTA ÅRHUNDRADET V.T.

300-TALET V.T.

500-TALET V.T.

600-TALET V.T.

Buddhismen har påverkat hela Ostasien

[Bild på sidan 9]

Läran om reinkarnation eller återfödelse är det centrala i hinduismen

[Bild på sidan 11]

Genom att leva i samklang med naturen försöker en daoist att bli evig

[Bild på sidan 12]

Konfucius var positivt inställd till förfädersdyrkan