Livet på jorden skulle inte kunna existera om det inte var för en rad tursamma ”tillfälligheter” som man inte helt förstod förrän på 1900-talet. Här följer några exempel:

• Jordens placering i Vintergatan och i solsystemet och även dess omloppsbana, lutning, rotationshastighet och ovanliga måne.

• Magnetfältet och atmosfären som fungerar som en dubbel sköld.

• De naturliga kretsloppen som förnyar och renar luft- och vattentillgångarna.

När du nu läser mer om detta, fråga då dig själv: Är jorden ett resultat av en blind slump eller av genomtänkt formgivning?

Vad brukar normalt sett ingå i en adress? Ofta anger man land, stad och gata. Om vi skulle beskriva var jorden ligger, så blir vår galax, Vintergatan, landet, solsystemet blir staden, och jordens omloppsbana kring solen blir gatan. Tack vare framstegen inom astronomi och fysik har forskarna börjat förstå varför just detta läge i universum är så perfekt för vår planet.

Till att börja med ligger vårt solsystem i en idealisk del av Vintergatan – inte för nära mitten och inte för långt ut. Denna ”beboeliga zon”, som den kallas, har exakt rätt koncentration av de grundämnen som behövs för att möjliggöra liv. Längre ut är koncentrationen av dessa ämnen för låg, och längre in är farorna för stora, bland annat på grund av all dödlig strålning. ”Vi bor på gräddhyllan”, sägs det i tidskriften Scientific American.¹

Den bästa gatan. Jordens gata, omloppsbanan, har också en perfekt placering. Den ligger omkring 150 miljoner kilometer från solen i en smal zon som är beboelig därför att det varken är för varmt eller för kallt. Och eftersom omloppsbanan är näst intill cirkelrund håller den oss på ungefär samma avstånd från solen året runt.

Dessutom är solen ett perfekt kraftverk. Den är stabil, har en idealisk storlek och sänder ut precis rätt mängd energi. Den har med all rätt kallats ”en mycket speciell stjärna”.²

Den perfekta grannen. Om man skulle välja en granne åt jorden kunde man knappast hitta någon bättre än månen. Den har en diameter som är strax över en fjärdedel av jordens. Jämfört  med andra månar i vårt solsystem är den ovanligt stor i förhållande till sin planet. En ren tillfällighet? Det verkar inte särskilt troligt.

Bland annat är månen den främsta orsaken till tidvattnet, som spelar en viktig roll i jordens ekologi. Den bidrar också till att stabilisera jordens rotationsaxel. Utan den specialkonstruerade månen skulle jorden kränga som en leksakssnurra och kanske till och med kantra. Det skulle få katastrofala följder för klimatet.

Jordens perfekta lutning och rotation. Jordaxelns lutning på cirka 23,4 grader skapar årstidsväxlingar, reglerar temperaturen och möjliggör en variation av klimatzoner. ”Lutningen på jordaxeln verkar vara ’precis lagom’”, sägs det i boken Rare Earth—Why Complex Life Is Uncommon in the Universe.³

Jordens rotationshastighet gör att även längden på dygnet är precis lagom. Om hastigheten var avsevärt lägre skulle dagarna bli längre, och den sida av jorden som är vänd mot solen skulle bli brännhet, medan den andra skulle bli iskall. Om jorden i stället roterade snabbare skulle dagarna bli kortare, kanske bara några timmar långa, och rotationen skulle orsaka kraftiga stormar och andra katastrofer.

Rymden är en farlig plats, där dödlig strålning och meteoroider utgör ett ständigt hot. Men vår blå planet färdas genom denna korseld relativt oskadd. Hur kommer det sig? Det beror på att den har en avancerad dubbelsköld – ett starkt magnetfält och en specialdesignad atmosfär.

Jordens magnetfält. Djupt inne i jorden finns ett roterande klot av flytande järn som skapar ett kraftigt magnetfält som sträcker sig långt ut i rymden. Det fungerar som en sköld mot kosmisk strålning och olika solfenomen. I de senare ingår solvinden, som är en ständig ström av energirika partiklar; soleruptioner, som på några minuter frigör lika mycket energi som miljarder vätebomber; och explosioner i koronan (yttre delen av solens atmosfär), som slungar ut miljarder ton materia i rymden. Norrsken och sydsken är synliga tecken på det skydd magnetfältet ger. Dessa intensiva och färgstarka ljusfenomen orsakas  av soleruptioner och explosioner i koronan och är synliga i den övre atmosfären nära jordens magnetiska poler.

Jordens atmosfär. Atmosfären är ett gashölje som inte bara gör att vi kan andas, utan också ger oss skydd. Ett yttre lager, stratosfären, innehåller ozon, en form av syre som absorberar upp till 99 procent av den inkommande ultravioletta strålningen. Ozonlagret bidrar alltså till att skydda en mängd livsformer från farlig strålning, allt från oss människor till små plankton, som producerar mycket av vårt syre. Mängden ozon i stratosfären är inte konstant. Den ökar i stället när UV-strålningen blir starkare, vilket gör ozonlagret till en dynamisk och effektiv sköld.

Atmosfären skyddar oss också mot ett ständigt bombardemang av materia från rymden, allt från små partiklar till stora block. Miljontals objekt når jordens atmosfär varje dag, men det stora flertalet brinner upp i atmosfären och ger upphov till ljusstreck som kallas meteorer. Atmosfären hindrar däremot inte den strålning som är nödvändig för liv, till exempel värme och synligt ljus. Den bidrar i själva verket till att sprida värmen runt jorden, och på natten fungerar den som en isolerande filt.

Jordens atmosfär och magnetfält är verkligen fantastiska konstruktioner som vi ännu inte helt kan förstå. Samma sak kan sägas om de kretslopp som uppehåller livet på jorden.

Om en stad förlorade tillgången till frisk luft och rent vatten samtidigt som avloppssystemet bröt samman, skulle det snart leda till sjukdom och död. Men hur är det med vår planet? Den är inte som en restaurang, där man tar emot matleveranser och får soporna hämtade. Den rena luft och det rena vatten vi är beroende av kommer inte utifrån, och vi skickar inte heller i väg vårt avfall. Hur kan jorden ändå förbli välfungerande och beboelig? Svaret finns i naturens kretslopp, till exempel vattnets, kolets, syrets och kvävets kretslopp, som här förklaras på ett förenklat sätt.

Vattnets kretslopp. Vatten är en grundförutsättning för allt liv. Ingen av oss klarar sig utan vatten i mer än några dagar. Rent färskvatten fördelas över jorden med hjälp av ett kretslopp som består av tre stadier. (1) Solenergin får vattnet att avdunsta och stiga upp i atmosfären. (2) Det renade vattnet kondenseras och bildar moln. (3) Molnen i sin tur bildar regn, hagel eller snö som faller till marken, och därigenom sluts kretsloppet. Hur mycket vatten återvinns på ett år? Enligt beräkningar är det tillräckligt mycket för att täcka hela jordklotet med drygt 80 centimeter.⁴

Kolets och syrets kretslopp. Vi måste också andas för att kunna leva, vilket innebär att vi tar in syre och lämnar ifrån oss koldioxid. Miljarder människor och djur gör detta, så hur kommer det sig att syret aldrig tar slut och att atmosfären inte överlastas med koldioxid? Svaret är kolets och syrets kretslopp. (1) I den förunderliga process som kallas fotosyntes tar växterna upp koldioxiden vi utandas. Med hjälp av energi från solljuset använder de sedan koldioxiden för att framställa kolhydrater och syre. (2) När vi andas in syret är kretsloppet slutet. All denna produktion av kolhydrater och andningsbar luft sker alltså i en ren, effektiv och ljudlös process.

 Kvävets kretslopp. Livet på jorden är också beroende av organiska molekyler, som proteiner. (A) För att dessa molekyler ska kunna bildas behövs det kväve. Lyckligtvis består 78 procent av atmosfären av kväve. Blixtar och bakterier omvandlar kväve till föreningar som växterna kan ta upp. (B) Med hjälp av dessa föreningar bildar växterna organiska molekyler. När djur äter de här växterna får de också i sig det kväve de behöver. (C) När växter och djur dör bryts kväveföreningarna i dem ner av bakterier. Kvävet förs tillbaka till jorden och atmosfären, och kretsloppet är fullbordat.

Med all sin avancerade teknik producerar människan varje år oräkneliga ton giftigt avfall som inte kan återvinnas. Men jorden återvinner allt sitt avfall med hjälp av smarta kemiska processer.

Hur tror du att jordens återvinningssystem har kommit till? ”Om jordens ekosystem bara hade utvecklats genom slumpartade processer hade resultatet aldrig kunnat bli ett så perfekt och miljövänligt samspel”, säger religions- och vetenskapsskribenten M.A. Corey.⁵ Håller du med om det?