Söndagen den 24 februari 1924 sände bibelforskarna a för första gången från sin nya radiostation, WBBR. Hur var den första sändningen? Vem lyssnade? Och hur har Jehovas vittnen fortsatt att dra nytta av ny teknik för att sprida ”de goda nyheterna om riket” jorden runt? (Matteus 24:14)

 Den allra första sändningen började kl. 20.30 och pågick i två timmar. Programmet sändes från en nybyggd studio på Staten Island i New York. Broder Ralph Leffler var ansvarig ljudtekniker, och han minns att ”stämningen nästan gick att ta på” i studion. ”Skulle någon lyckas höra oss?”, undrade han. ”Jag slog på strömbrytaren, och sedan körde vi och hoppades på det bästa.”

 Den som presenterade det historiska programmet var broder Victor Schmidt, som också var ansvarig för radiostationen. Han inledde programmet med att presentera flera talangfulla musiker och sångare, som alla var bibelforskare. Först fick lyssnarna njuta av några klassiska pianostycken framförda av en solist. Sedan sjöng Cora Wellman sången ”The Ninety and Nine”, som byggde på Jesus liknelse om det förlorade fåret. (Lukas 15:4–7) Fler framföranden följde. Bland annat sjöng Frederick Franz ”The Penitent”, en sång om den förlorade sonen. (Lukas 15:11–25)

 Joseph Rutherford, som ledde bibelforskarnas arbete vid den här tiden, höll ett tal där han förklarade att radiostationen överlämnats ”till Messias rikes intressen”. Han sa: ”Eftersom Herren har låtit radion ljuda vid denna tid, gläds han säkerligen över att den används för att undervisa människor om uppfyllelsen av hans stora profetior.”

 Många i nordöstra USA lyssnade på den första sändningen. Mer än 32 mil bort satt en lyssnare i Morrisville i Vermont. Han uttryckte sig så här: ”Mottagningen är god. … Rutherfords röst hördes särskilt bra. … Inte en enda stavelse försvann.” Till och med en man i Monticello i Florida kunde lyssna till programmet! Den nya radiostationen gjorde stor succé, och många skickade in tackbrev för att visa sin uppskattning.

 Radiostationen fortsatte sända budskapet om Guds rike i 33 år, b framför allt till nordöstra USA. Men ibland samarbetade man med andra stationer så att man kunde nå ut till miljontals fler lyssnare i USA, Kanada och ännu längre bort. I Jehovas vittnens årsbok för 1975 (på engelska) stod det: ”År 1933, när denna verksamhet nådde sin höjdpunkt, sändes budskapet ut från 408 stationer på sex kontinenter, och mer än 23 783 bibliska föreläsningar hölls … Under den här tiden kunde man lyssna på sändningar från Watch Tower på flera olika stationer samtidigt. Luften fylldes av radiovågor med sanningar som upphöjde Gud.”

 När bibelforskarna började använda WBBR fanns det i genomsnitt 1 064 förkunnare i USA. Den relativt lilla gruppen hade stor nytta av radiosändningarna. Men år 1957 hade man nått ett genomsnitt på 187 762 förkunnare i USA och 653 273 förkunnare över hela världen. Och tack vare all övning de här ivriga förkunnarna fick vid församlingsmötena blev de skickligare i tjänsten från hus till hus, men även i andra tjänstegrenar.

 Den här positiva förändringen fick bröderna att fundera på vad som var mest effektivt – radiosändningarna eller personliga besök från hus till hus? Man kom fram till att det bästa skulle vara att sälja WBBR, som var den enda av Jehovas vittnens radiostationer som fortfarande var i gång. Den 15 april 1957 såldes radiostationen. Dagen innan gjordes en särskild avskedssändning, och då blev Nathan Knorr tillfrågad om varför man skulle sälja radiostationen. Han förklarade att den stora ökningen bland Jehovas vittnen mestadels berodde på tjänsten som utfördes från hus till hus. Han sa att ”många har haft stor nytta av radiosändningarna”. Men så tillade han att ”ökningen inte har varit större i de områden där man haft utsändningarna än den generella ökningen världen över”. Så bröderna förstod att man kan uträtta mer från hus till hus än med hjälp av radio. Men det här var inte de sista sändningarna Jehovas vittnen skulle göra. Flera årtionden senare kom de tillbaka, fast i en annan tappning.

 Den 6 oktober 2014 hände någonting spännande i Jehovas organisation. Den internetbaserade tv-kanalen JW Broadcasting lanserades. Jehovas vittnen och andra tittar på programmen varje månad via en webbläsare, appen JW Library, strömningsenheter eller en satellitmottagare. c Men i några delar av världen använder sig Jehovas vittnen fortfarande av traditionell radio och tv. På vilka sätt?

 På senare år har Jehovas organisation använt sig av kommersiella radio- och tv-kanaler för att sända våra församlingsmöten och sammankomster på platser med dåligt internet. Det är faktiskt många som inte är Jehovas vittnen som också har lyssnat och tittat på de här utsändningarna. Mellan 2021 och 2022 fick det östafrikanska avdelningskontoret höra att många som inte var Jehovas vittnen uppskattade våra möten. Det var till och med flera i Kenya, Sydsudan och Tanzania som ville ha en bibelkurs.

 Men för det mesta går Jehovas vittnen från dörr till dörr och använder sig av litteraturvagnar och webbplatsen jw.org för att dela med sig av budskapet om Guds rike till människor runt om på jorden. Webbplatsen gör det lätt för människor att få tillgång till Bibeln och biblisk litteratur på mer än 1 080 språk, helt utan kostnad. De kan också få svar på frågor om Bibeln och information om var möten hålls. Som ett resultat av de här ansträngningarna har det nu blivit lättare än någonsin för människor att få del av budskapet. ”De goda nyheterna om riket … förkunnas på hela jorden”, precis som det var förutsagt. (Matteus 24:14)