En anmärkningsvärd räddningsinsats

Från Vakna!:s korrespondent i BENIN

”DESSA tre män är vid liv endast tack vare att Jehovas vittnen räddade dem!” Detta var de nyheter som spreds som en löpeld över hela staden Calavi i det västafrikanska landet Benin onsdagen den 19 april 2000. Vilka var dessa tre män, och hur var Jehovas vittnen involverade i att rädda dem?

På morgonen, omkring klockan 6.30, gjorde Philippe Elegbe och Roger Kounougbe sig i ordning för att arbeta på Jehovas vittnens sammankomstanläggning, som ligger nära Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Benin. På kvällen samma dag skulle hundratals människor samlas där för det årliga högtidlighållandet av minnet av Jesu Kristi död. * Plötsligt bröts det stilla och fridsamma morgonlugnet av ett öronbedövande brak. Philippe och Roger förstod genast att en olycka hade inträffat på huvudvägen.

Sekunderna senare hörde de en man skrika: ”Mina tre lärlingar är begravda under cementsäckarna!” Philippe och Roger sprang bort till vägen. Där såg de en 20-tons lastbil liggande på sidan. Massor av säckar fulla med cement hade glidit av lastbilen.

Josué Didolanvi, en man som också arbetade vid sammankomstanläggningen, var redan på plats och höll på med att dra fram en man som hamnat mellan lastbilens förarhytt och cementsäckarna. Föraren, som själv hade lyckats ta sig ut ur hytten, befann sig i ett chocktillstånd. Han uppbådade ändå så mycket kraft att han kunde ropa: ”Det finns två personer till under cementsäckarna!” Några åskådare började lyfta undan säckarna, men de gav snart upp på grund av den enorma hettan. Cementen hade just lämnat tillverkarens ugnar!

Till undsättning

Philippe, Roger och Josué började arbeta sig igenom berget av cementsäckar genom att lyfta undan dem en efter en. Deras händer plågades av hettan och tyngden i dessa 50 kilo tunga säckar. Vad som gjorde saken ännu värre var att det läckte ut cement ur trasiga säckar och gav dem blåsor på fingrarna och gjorde det svårt att andas. ”Mina händer brände, särskilt mina fingrar”, sade Josué senare. ”Men jag fortsatte att tänka att det kanske ännu fanns en chans att rädda dem som låg därunder.”

När de tre männen hade flyttat nästan 40 säckar, fick de syn på en halmmatta. Till deras stora förvåning fann de de två männen där — precis under mattan. De var vid liv! När olyckan inträffade, hade dessa män befunnit sig bak på lastbilen, där de låg och sov ovanpå mattan som täckte cementsäckarna. När de tumlade av lastbilen, föll mattan över dem och skyddade dem mot den brännande hettan från cementsäckarna som begravde dem.

Under och efter räddningsinsatsen samlades en ansenlig hop åskådare. Alla förundrade sig över att Philippe, Roger och Josué hade kunnat flytta ett två ton tungt berg av cementsäckar så snabbt och under sådana ogynnsamma omständigheter. Man var också imponerad av att dessa tre män gjorde sådana ansträngningar för att hjälpa människor som de inte ens kände. Snart verkade det som om alla i Calavi kände till deras hjältemodiga insats.

[Fotnot]

[Bild på sidan 31]

Roger håller upp halmmattan efter räddningsinsatsen