Barnidrotten har drabbats av en våldsepidemi

▪ En grupp high school-elever samlas för att spela en match i amerikansk fotboll. Matchen avgörs på övertid med en touchdown, och det hela slutar med att mer än 100 föräldrar och tränare och spelare skriker och slåss.

▪ Några barn spelar en match i amerikansk fotboll. En tioårig spelare missar en passning, vilket leder till att tränaren kastar honom till marken så att han bryter båda armarna.

▪ Tränaren för ett pojklag i baseboll byter ut en av spelarna. Pojkens pappa hotar att döda tränaren och döms till 45 dagars fängelse.

▪ Vid en hockeyträning börjar två pappor bråka om reglerna. Den ene slår ihjäl den andre inför ögonen på offrets tre barn.

SKRÄMMANDE rapporter som dessa har blivit oroväckande vanliga. På fotbolls- och basketplaner, i hockeyrinkar och på skolgårdar tycks en ny våldsepidemi sprida sig – våldet bland föräldrar och tränare som hellre slåss än finner sig i att förlora. Jeffrey Leslie, som är ordförande i Jupiter-Tequestas  (Florida) idrottsförbund säger: ”Jag har sett föräldrar som skriker åt sina barn och som driver dem för hårt; barn som slåss under matcher, påhejade av sina föräldrar; barn som står på planen och gråter därför att deras föräldrar har förödmjukat ... dem.” Han tillägger: ”Det finns inget som kan locka fram de sämsta sidorna hos föräldrar som ungdomsidrotten kan göra.” För att skydda barn mot sådant våld har man på vissa håll vidtagit den drastiska åtgärden att förbjuda vissa föräldrar att vara med när deras barn tävlar.

Vad har denna vredesepidemi lett till? Fred Engh, som är grundare av och även ordförande i Nationella ungdomsidrottsförbundet med säte i Florida, säger: ”Detta skamliga uppförande bland ett allt större antal vuxna förstör ungdomsidrotten, tar bort glädjen och förmedlar ett otäckt budskap till miljoner barn.”

Vinna till varje pris

Roten till det här problemet tycks vara en önskan hos vissa föräldrar att deras barn skall vara bättre än andra barn och att de måste vinna till varje pris. En representant för Institutet för förebyggande av barnmisshandel i Canada säger: ”När det betyder allt att vinna och vara starkast skapas en miljö där de svaga och känsliga får lida. I dessa idrotter är det barnen som är de svaga och känsliga.” En representant för en organisation i Ontario (Canada) som ger upplysning i idrotts- och hälsofrågor konstaterar att barn som utsätts för sådan press ”kan utveckla psykiska problem i unga år. Och när de blir äldre, kan de få svårt att hantera misslyckanden.”

Det är inte så förvånande att vreden hos föräldrar och övernitiska tränare ofta smittar av sig på de idrottande barnen själva. Under en flickmatch i volleyboll angreps domarna av spelarna vid sju tillfällen. En flicka som fick lämna en tennismatch svarade med att vandalisera en funktionärs bil. En brottare slog en domare medvetslös genom att dunka pannan mot hans huvud efter att ha blivit avblåst för ojust beteende. ”Förr brukade det vara så att ungdomsidrotten [var] en unik miljö för god sportsmannaanda”, säger Darrell Burnett, barnpsykolog, specialiserad på ungdomsidrott. ”Så är det inte i dag. Det är inte längre någon lek.”

Vad föräldrar kan göra

Föräldrar gör väl i att komma ihåg att barn vill idrotta för att ha roligt och för att få motion. Att stressa barn och att utsätta dem för verbal misshandel motverkar därför sitt syfte – och är kärlekslöst. I Bibeln står det: ”Driv aldrig era barn till förbittring.” (Efesierna 6:4, The Jerusalem Bible)

Vad kan hjälpa en förälder att ha balans när det gäller detta? Först och främst kan det vara till hjälp att försöka komma ihåg hur det var när man själv var ung. Var det proffsklass på det som presterades? Är det rimligt att förvänta sig det av sin son eller dotter? Det är ju trots allt så att ”barn är späda”. (1 Moseboken 33:13) Man bör också försöka bevara en sund syn på detta att vinna och förlora. I Bibeln kallas ohämmad rivalitet för ”tomhet och ett strävande efter vind”. (Predikaren 4:4)

Det är intressant att en före detta spelare i USA:s högsta basebolliga uppmanar föräldrar att ha rätt perspektiv på detta att vinna och förlora och att man inte skall bli arg när ens barn inte spelar så bra och inte heller bli för entusiastisk när han eller hon vinner. I stället för att låta allting kretsa kring att vinna bör föräldrar inrikta sig på att barnen skall ha roligt och tänka på nyttan av att de håller sig i form.

Av den anledningen har en del föräldrar dragit slutsatsen att organiserad barnidrott har en tendens att underblåsa en osund tävlingsanda.  Det här innebär dock inte att deras barn inte får idrotta tillsammans med andra. Många kristna föräldrar har märkt att deras barn tycker om att idrotta tillsammans med medtroende i någon trädgård eller park. Det gör att föräldrarna lättare kan se vilka barnen är tillsammans med. Familjeutflykter kan ge ytterligare möjligheter till sunda idrottsliga aktiviteter. Visserligen kanske det inte ger samma spänning att bara spela på skoj som att vara med i ett riktigt lag. Men glöm inte att i bästa fall är ”den kroppsliga övningen ... [bara] nyttig till litet; men den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt”. (1 Timoteus 4:8) Genom att ha den här balanserade synen på idrott kan man förhindra att ens barn blir offer för den nya våldsepidemin.

[Bilder på sidan 15]

Idrott skall vara roligt, inte orsaka konflikter