Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Big Ben – ”Klockornas kung”

Big Ben – ”Klockornas kung”

Big Ben – ”Klockornas kung”

NÄR Westminsterpalatset förstördes i en eldsvåda 1834 utlyste brittiska politiker en tävling. Vem kunde lägga fram det bästa förslaget till en ny parlamentsbyggnad? Det vinnande bidraget lämnades in av sir Charles Barry, och det var ett pampigt palats i nygotisk stil med ett ståtligt fyrsidigt klocktorn. Tornet skulle enligt beställningen rymma ”en klockornas kung, den största klocka världen någonsin skådat”.

Klocktornet är nu en av Londons stora sevärdheter, och de karakteristiska klockspelen känns igen över hela världen. Klockan brukar kallas Big Ben, även om namnet ursprungligen bara användes om den största slagklockan i tornet. Den här världsberömda klockan är verkligen en imponerande konstruktion.

Ingen lätt uppgift

Arbetet med det 96 meter höga klocktornet påbörjades 1843. Tre år senare sökte man med ljus och lykta efter en fackman som kunde bygga en pålitlig klocka som inte drog sig mer än en sekund per timme. Det här var ingen lätt uppgift. Högt uppe i det fria skulle visarna utsättas för väder och vind, snö och is – för att inte tala om duvor! Sådana störningsmoment skulle påverka pendeln, som behövde svänga regelbundet för att klockan skulle hålla exakt tid. Medan experterna dividerade om hur man skulle lösa problemen presenterade horologen Edmund Beckett Denison ett lämpligt förslag, och en ledande urmakare fick uppdraget att bygga klockan.

Efter två år var urverket färdigt, men det fick bida sin tid i urmakarens verkstad i ytterligare fem år innan själva tornet var klart. Under tiden uppfann Denison en konstruktion som skyddade pendeln från påverkan utifrån, vilket ökade klockans exakthet.

Big Ben ser dagens ljus

När urverket nu var färdigt blev nästa steg att gjuta klockorna. Ett gjuteri i nordöstra England göt den klocka som skulle användas för timslagen. Den blev mycket större än man hade tänkt sig och vägde över 16 ton! Den var så tung att den skadade däcket på det skepp som skulle frakta den till London. Till slut kunde man ändå göra resan, och när klockan väl var i land transporterade man den i en specialtillverkad vagn som drogs av 16 vita hästar. Sedan hängde man upp den på en ställning framför parlamentsbyggnaden, där man kunde testa den.

Många större klockor får namn, och den här enorma klockan fick heta Big Ben. Varifrån kommer det namnet? Ingen vet säkert. En del säger att klockan kan ha uppkallats efter sir Benjamin Hall, en storväxt man som arbetade för parlamentet. Andra menar att den fick sitt namn från Benjamin Caunt, som var en berömd tungviktsboxare på den tiden. Men oavsett ursprunget brukar man numera använda namnet Big Ben om hela klocktornet.

Två svåra slag

Big Bens första hammare ansågs vara för lätt, så man ersatte den med en enorm 660-kiloshammare. Men efter flera månaders provringningar var olyckan framme. Klockan sprack och gick inte att reparera. Man monterade ner den, smälte metallen och göt en ny klocka som vägde 13,7 ton. Återigen samlades folk längs gatorna när den nya klockan fördes på en vagn till parlamentshuset.

Några månader senare stod tornet klart. Flera arbetslag kämpade tappert med att hissa upp Big Ben i klocktornet. Till slut var den på plats tillsammans med de fyra mindre klockor som skulle spela varje kvart. Sedan monterade man det tunga urverket, och äntligen var ”klockornas kung” redo att tas i bruk. Eller åtminstone verkade det så.

I juli 1859 började Big Ben slå sina timslag. Men glädjen blev kortlivad. I början av oktober sprack klockan ännu en gång! Att ta ner den ur tornet var inte att tänka på. I stället lyckades man vrida den ett kvarts varv så att hammaren inte skulle slå mot sprickan. För att undvika fler problem installerade man också en lättare hammare. Inom tre år var Big Ben i gång igen. Sprickan finns fortfarande kvar, och det är den som ger klockan dess karakteristiska ”bong”-ljud.

Historiska milstolpar

År 1924 installerade BBC en permanent mikrofon i klocktornet och började regelbundet sända Big Bens klockspel som en tidssignal för hela nationen. Åtta år senare kunde lyssnare över hela det brittiska samväldet höra de melodiska klangerna, och i dag når de ut över hela världen via BBC:s internationella radiokanal.

Både tornet och klockorna klarade sig undan bombningarna under andra världskriget, men 1976 drabbades klockspelsmekanismen av ett haveri på grund av metallutmattning, och stora delar av klockrummet förstördes. Däremot blev inte den stora klockan skadad, och inom några veckor började den slå timslagen igen. Att återställa hela klockmekanismen tog nio månader.

Under en period var Big Ben den största klocka världen någonsin skådat, och den är fortfarande det mest pålitliga offentliga mekaniska ur som finns. Den karakteristiska melodin är mycket populär och hörs från både små och stora klockor i många länder. Det är därför inte förvånande att Big Ben har blivit en symbol för både England och dess huvudstad. Den är verkligen ”klockornas kung”!

[Ruta/Bilder på sidan 18]

EN RÄTTVISANDE KLOCKA

Tre gånger i veckan går en tekniker uppför de 300 stegen i en spiraltrappa av sten för att dra upp klockan. För hand vevar han upp en kabel med en tung vikt som håller urverket i gång. Han kontrollerar också att klockan går rätt. Den fyra meter långa pendeln svänger varannan sekund. På en smal avsats nära toppen ligger några gamla pennymynt. Om klockan drar sig lägger teknikern på ett extra mynt. Om den fortar sig tar han bort ett.

[Bild]

Gamla mynt används för att justera klockan.

[Bildkällor]

Klockuppdragning: AP Photo/Lefteris Pitarakis; mynt: Med tillstånd av det brittiska parlamentet.

[Bild på sidan 19]

Den stora klockan (Big Ben) på 13,7 ton slår varje hel timme.

[Bildkälla]

Popperfoto/Getty Images