Varför somliga tar till våld

JOSEBA, som bor i Spanien, fick frågan varför han gick med i en militant grupp. ”Det förtryck och den orättvisa vi utsattes för på den tiden skapade en outhärdlig situation”, sade han. ”I storstaden Bilbao, där jag bodde, kunde polisen storma in när som helst och misshandla och arrestera människor.”

Han fortsatte: ”En morgon greps jag för att jag hade gett uttryck åt mina åsikter om polisens metoder. Jag var så arg att jag ville göra något – ta till våld om det behövdes – för att råda bot på situationen.”

Förtryck och hämnd

Bibeln försvarar inte att man använder våld, men den erkänner att ”förtryck kan få den vise att handla som en galning”, dvs. på ett irrationellt sätt. (Predikaren 7:7) Många blir frustrerade när de behandlas illa på grund av sin etniska, religiösa eller nationella tillhörighet.

Hafeni, som nämndes i förra artikeln, säger till exempel: ”Vårt land exploaterades och togs ifrån oss. Djur slåss för sina revir, så vi tyckte det kändes naturligt att strida för vårt land och för våra rättigheter.” En självmordsbombare sade i ett meddelande som publicerades efter hans död: ”Vi kommer inte att sluta strida förrän ni upphör med att bomba, gasa ihjäl, fängsla och tortera mitt folk.”

Religiösa motiv

Även om militanta grupper ofta kämpar för en politisk sak är det inte ovanligt att de drivs av religiösa motiv. En världsledare fick ta emot följande fax från en talesman för en sådan grupp: ”Vi är inte galna och inte heller maktlystna. Vi är i Guds tjänst, och det är orsaken till vår fasta hållning.”

Daniel Benjamin och Steven Simon skriver angående den religiösa drivkraften i sin bok The Age of Sacred Terror: ”I en värld som blir alltmer religiös är det fler och fler anhängare till de stora religionerna och till nya, spirande sekter som ser våld som en central del av sin gudsdyrkan.” Efter att ha redogjort för flera  ”spektakulära terroristdåd runt jorden” konstaterade terrorforskaren Magnus Ranstorp: ”Gemensamt för de här dåden är att förövarna var övertygade om att deras handlingar hade Guds stöd, att de till och med skedde på hans befallning.”

Men många religiösa våldsmän har extrema åsikter som inte speglar de traditionella lärorna och värderingarna i den religion de förknippas med.

Djupt rotade känslor

Joseba, som nämndes tidigare, blev svårt misshandlad när han greps. Han säger: ”Brutaliteten övertygade mig om att mitt hat var berättigat. Om jag var tvungen att dö för att åstadkomma en förändring så tyckte jag att det var värt det.”

Ofta förstärks motiven till våldsamt agerande av det som lärs ut i militanta grupper. ”I flyktinglägren hölls massmöten där vi fick höra att de vita hela tiden tänkte ut nya sätt att förtrycka de svarta”, berättar Hafeni. Vad ledde det till?

”Jag kände hur hatet växte”, säger han. ”Jag misstrodde alla vita. Till slut hade jag fått nog, och jag tänkte att vår generation måste göra något.”

Trots att Joseba och Hafeni hade så starka åsikter lyckades de mot all förmodan förändra sina djupt rotade känslor. Vad var det som påverkade dem så starkt? Följande artikel förklarar vad som hände.

[Infälld text på sidan 6]

”Brutaliteten övertygade mig om att mitt hat var berättigat. Om jag var tvungen att dö för att åstadkomma en förändring så tyckte jag att det var värt det.” – Joseba