GUDS budskap till mänskligheten finns i Bibeln, och det är verkligen ett positivt budskap. Det var därför Jesus gjorde det till sin livsuppgift att förkunna ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Lukas 4:43) Bibeln visar att Gud genom detta rike ska ta bort allt förtryckande mänskligt styre, skapa fred och avlägsna allt som orsakar lidande. (Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10) Det kan man kalla goda nyheter!

Naturligtvis förtjänar sådana här nyheter största möjliga spridning. Men när Jesus avrättades lämnade han bara efter sig en liten grupp efterföljare. Skulle hans budskap dö med honom? Bibeln förutsade raka motsatsen, nämligen följande: 1) De goda nyheterna skulle få internationell spridning. 2) Budskapet skulle överleva trots hårt motstånd. 3) Falska kristna skulle uppstå och vilseleda många. Låt oss se närmare på de här profetiorna.

Profetior:

”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10) ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8)

Uppfyllelse: Kort efter Jesu död år 33 v.t. * förkunnade hans lärjungar budskapet om Guds rike i hela Jerusalem. De spred sig över Judeen och det närliggande Samarien, och inom 15 år hade kristna missionärer skickats till andra delar av det romerska väldet. År 61 kunde det sägas att de goda nyheterna hade predikats i många ”avlägsna” delar av jorden.

 Vad historien visar:

• Icke-bibliska källor från 100-talet bekräftar kristendomens snabba expansion. Av den romerske historikern Suetonius skrifter framgår det att det fanns kristna i Rom så tidigt som år 49. Plinius den yngre, ståthållare i Bithynien (i dagens Turkiet), skrev i ett brev till kejsar Trajanus omkring år 112 att kristendomens ”smitta” hade spritt sig ”inte bara till städerna utan även till byarna på landsbygden”. En historiker som undersökt ämnet konstaterade: ”Mindre än hundra år efter apostlatiden fanns det kristna gudstjänstlokaler i romarrikets större städer.”
• I boken Den tidiga kyrkans historia skriver professor Henry Chadwick: ”Redan för Apostlagärningarnas författare ... var kyrkans snabba utbredning följden av en rad osannolika omständigheter. Mänskligt att döma skulle inget ha tett sig mer osannolikt.”

Profetia:

”Man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem.” (Markus 13:9)

Uppfyllelse: De kristna blev förföljda av judarna och romarna. De blev gripna, fängslade, slagna och avrättade.

Vad historien visar:

• Flavius Josephus, en judisk historiker från första århundradet, skrev att de judiska religiösa ledarna såg till att Jesu bror Jakob dödades. Bibeln berättar att Gamaliel, en respekterad medlem av judarnas högsta domstol, manade till besinning när Jesu lärjungar stod inför rätta. (Apostlagärningarna 5:34–39) Historiska verk bekräftar att Gamaliel har funnits och beskriver honom som en man med öppet sinne.
• Enligt historiker utsattes de kristna för vågor av förföljelse från romerska kejsare från och med Nero år 64. Brevväxlingen mellan kejsar Trajanus och Plinius den yngre behandlar bland annat hur kristna som vägrade att avsäga sig sin tro skulle straffas.
• ”Snarare än att driva kyrkan under jorden fick förföljelserna rakt motsatt effekt”, skriver professor Chadwick, som citerades tidigare. När de kristna flydde tog de med sig budskapet till nya områden. (Apostlagärningarna 8:1) De höll fast vid sin tro, trots att de ofta blev utfrysta av släkt och vänner. Det är verkligen beundransvärt med tanke på att Jesu efterföljare var ”olärda och helt vanliga människor”, utan något politiskt inflytande. (Apostlagärningarna 4:13) Historiker är överens om att det var ”bland mindre butiksägare och köpmän som evangeliet spreds lättast”. (The Beginnings of Western Christendom)

I efterhand förundras forskare över att en så obetydlig grupp kunde sprida kristendomen under så hätskt motstånd. Men Jesus hade förutsagt den här osannolika händelseutvecklingen innan den inträffade. Bibeln förutsade också att predikandet skulle få ett avbrott.

Profetior:

”Förtryckande vargar [skall] komma in bland er, och de skall inte behandla hjorden skonsamt, och ur er egen krets skall det träda  fram män som skall förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apostlagärningarna 20:29, 30) ”Det ... kommer att finnas falska lärare bland er. Just dessa skall i hemlighet införa fördärvbringande sekter ... och på grund av dessa skall sanningens väg bli skymfad.” (2 Petrus 2:1, 2)

Uppfyllelse: Den kristna församlingen fördärvades av hårda, svekfulla och ärelystna individer.

Vad historien visar:

• I synnerhet efter det att Jesu första efterföljare hade dött började den sanna kristendomen gradvis fördunklas av framträdande män i församlingen som blandade upp den kristna läran med grekisk filosofi. Snart utvecklades en prästklass som mer och mer började likna politiska härskare. Vid den tid då ”kristendomen” antogs som statsreligion i det romerska riket återstod enligt historikerna inte ett uns av andan i den första kristna församlingen.
• Under århundradenas lopp gjorde sig den här förfalskade formen av kristendom skyldig till våld och girighet. I stället för att själva vara efterföljare till Jesus förföljde prästklassen dem som predikade som han gjorde och som försökte ge ut Bibeln på folkets språk.

Under den tidsperiod då falska kristna utövade stor makt verkade de goda nyheterna vara så gott som förkvävda. Men Jesus hade förutsagt att de skulle få nytt liv under de sista dagarna. Han liknade den här perioden vid en skördetid, när falska kristna, bildligt ogräs, skulle skiljas från de sanna kristna, bildligt vete. (Matteus 13:24–30, 36–43) Då skulle profetian om predikandet av de goda nyheterna få sin största uppfyllelse. (Matteus 24:14) Nästa del i den här artikelserien kommer att behandla den spännande profetian.