JAG föddes 1965 i en fattig familj i grevskapet Derry i Nordirland. Jag växte upp under den våldsamma konflikten mellan katoliker och protestanter som varade i över 30 år. Den katolska minoriteten kände sig diskriminerad av det protestantiska etablissemanget och anklagade dem för manipulation av valkretsar, hårdhänta polisingripanden, svartlistningar på arbetsmarknaden och bostadssegregation.

Jag såg orättvisor och brist på jämlikhet överallt. Jag tappade räkningen på alla gånger som jag blev misshandlad, utdragen ur bilar under vapenhot eller förhörd och muddrad av polis och militär. Jag kände mig trakasserad och tänkte: ”Antingen accepterar jag det här eller slår tillbaka!”

Jag deltog i marscher till minne av Bloody Sunday 1972, då 14 personer sköts ihjäl av brittisk militär. Jag gick också med i hungerstrejksdemonstrationer för att hedra de republikanska fångar som svalt ihjäl 1981. Jag satte upp förbjudna flaggor och sprejade antibrittisk graffiti på alla ställen jag kunde. Det verkade  som det alltid fanns något hemskt eller något mord på en katolik som man kunde protestera mot. Det som började som en marsch eller manifestation urartade ofta till ett fullskaligt upplopp.

Som universitetsstudent deltog jag i protestaktioner för miljön. När jag längre fram flyttade till London demonstrerade jag mot olika regeringsbeslut som verkade gynna överklassen på de fattigas bekostnad. Jag engagerade mig också i fackstrejker mot lönesänkningar och i demonstrationen mot orättvisa skatter 1990, som slutade med stor skadegörelse på Trafalgar Square.

Med tiden började jag känna mig besviken. Protesterna ledde sällan till att vi nådde våra mål, utan spädde snarare på hatet.

Det var i den vevan jag fick kontakt med Jehovas vittnen genom en kompis. De visade från Bibeln att Gud bryr sig om våra problem och att han ska kompensera all den skada som människor har orsakat. (Jesaja 65:17; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Trots goda avsikter kan människor inte uppnå rättvisa och jämlikhet. Vi behöver vägledning från Gud. Dessutom är det bara han som kan ta bort de osynliga krafter som ligger bakom världens problem. (Jeremia 10:23; Efesierna 6:12)

Nu tycker jag att min kamp mot orättvisor var som att ösa vatten ur en sjunkande skuta. Det är en sådan lättnad att veta att vi snart ska få uppleva en tid då det inte finns några orättvisor på jorden och då alla människor är helt jämlika.