TÄNK dig att du är en kristen under det första århundradet. Din församling har precis fått ett brev från aposteln Paulus. När du hör det läsas upp märker du att Paulus gång på gång citerar från ”de heliga skrifterna”, dvs. det som brukar kallas Gamla testamentet. (2 Timoteus 3:15) Du skulle gärna vilja se var i de heliga skrifterna han citerar ifrån. Men på den tiden var det inte så lätt. Varför inte det?

Tänk på hur de heliga skrifterna såg ut på Paulus tid. Titta på bilden som finns på det här uppslaget. Det är en del av Jesajas bok i dödahavsrullarna. Vad ser du? En kompakt textmassa! Inga skiljetecken. Och ingen indelning i kapitel och verser som vi har i våra biblar i dag.

Det var inte bibelskribenterna som delade in texten i kapitel och verser, utan de skrev helt enkelt ner budskapet från Gud till en enda text. Mottagarna läste då texten som det var tänkt: hela budskapet från början till slut och inte bara delar av det. Visst gör man så när man får ett brev? Man läser hela brevet, inte bara korta stycken.

Men efter hand blev det problematiskt att inte ha kapitel och verser. Det enda sättet för Paulus att ange att det var ett citat var att skriva exempelvis ”alldeles som det står skrivet” och ”alldeles som Jesaja förut hade sagt”. (Romarna 3:10; 9:29) Och om du inte kunde de heliga skrifterna på dina fem fingrar, var det svårt att hitta ett citat.

De heliga skrifterna var dessutom en stor textsamling. I slutet av det första århundradet bestod de av sammanlagt 66 böcker. Men tack vare indelningen i kapitel och verser är det numera mycket lättare att hitta det man söker, till exempel de ställen i de hebreiska skrifterna som Paulus citerar ifrån.

Men vem införde kapitel och verser i Bibeln?

Bibelns kapitelindelning brukar tillskrivas den engelske prästen Stephen Langton, som senare blev ärkebiskop av Canterbury. Han införde den under tidigt 1200-tal medan han var lärare vid Paris universitet.

Redan före Langtons tid hade en del experimenterat med olika sätt att dela in Bibeln i kapitel, antagligen för att lättare kunna göra hänvisningar. Då behövde man bara leta igenom ett kapitel för att hitta det man sökte. Jämför det med att behöva leta igenom en hel bok, till exempel Jesaja, som nu har 66 kapitel.

Men det skapade nya problem. Det utarbetades nämligen många olika och fristående kapitelsystem. I ett system delades Markusevangeliet  in i nästan 50 kapitel, inte i de 16 vi har nu. Under Langtons tid i Paris fanns det studenter från många olika länder, och de hade alla tagit med sig biblar hemifrån. Men det blev förvirring när lektorer och studenter hänvisade till olika avsnitt i bibeltexten. Varför det? Kapitelindelningarna i deras biblar stämde inte överens.

Därför utvecklade Langton en ny kapitelindelning. Hans system ”fick både läsares och skriftlärdas gillande” och det ”spred sig snabbt över Europa”, står det i boken The Book—A History of the Bible. Han ligger bakom kapitelindelningen som finns i de flesta biblar i dag.

Ungefär 300 år senare, i mitten av 1500-talet, levde den kände, franske boktryckaren Robert Estienne. Hans mål var att slå ett slag för bibelstudium. Han förstod hur värdefullt det skulle vara att ha ett standardiserat system för både kapitel och verser.

Det var inte Estienne som kom på idén med att dela in Bibeln i verser, för det var redan gjort av andra före honom. Flera hundra år tidigare hade judiska avskrivare delat in Gamla testamentet i verser. Men det fanns fortfarande inget enhetligt system för versindelning.

Estienne delade in Nya testamentet i verser. Han utgick sedan från versindelningen som redan fanns för de hebreiska skrifterna och tryckte en bibelutgåva med både kapitel och verser. Den gavs ut på franska år 1553 och var den första bibel som hade i stort sett samma kapitel- och versindelning som finns i de flesta biblar i dag. En del var skeptiska och menade att han hackade upp bibeltexten till en rad separata och lösryckta tankar. Däremot var många boktryckare positiva och anammade hans system.

Idén med kapitel- och versindelning är väldigt enkel. Den ger varje bibelvers en unik adress. Det är sant att det inte är Gud som har delat in Bibeln i kapitel och verser och att texten ibland delas upp på lite märkliga ställen. Men det blir mycket enklare att hitta ett citat och att dela med sig av verser som man tycker om.

Även om det är praktiskt att använda kapitel och verser får man inte glömma att det är viktigt att ta till sig av hela budskapet från Gud. Så försök att läsa ett helt sammanhang i stället för att bara läsa enstaka verser. Det kommer att hjälpa dig att bli bättre insatt i ”de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till räddning”. (2 Timoteus 3:15)