En ed definieras i Svensk ordbok som en ”helig eller högtidlig försäkran, särskilt om att tala sanning eller hålla visst löfte, ofta med åberopande av högre makt”. Den kan vara muntlig eller skriftlig.

En del kanske tror att det är fel att svära en ed eftersom Jesus sa: ”Svär inte någon ed över huvud taget … Låt bara ert ’ja’ betyda ja och ert ’nej’ betyda nej. Allt annat är från den onde.” (Matt. 5:33–37) Jesus visste såklart att man skulle svära vissa eder enligt Moses lag och att till exempel Abraham svor en ed. (1 Mos. 14:22, 23; 2 Mos. 22:10, 11) Han visste också att till och med Jehova hade svurit eder. (Hebr. 6:13–17) Så Jesus kan inte ha menat att det var förbjudet. Hans poäng var att vi ska hålla våra löften och mena vad vi säger. Och då är det onödigt att svära eder om oviktiga saker.

Vad ska du göra om du blir ombedd att svära en ed? Tänk först igenom om du kommer att kunna hålla det du lovar. Om du är osäker är det bäst att du inte svär den eden. Bibeln säger: ”Bättre att inte lova något än att lova och inte stå för det.” (Pred. 5:5) Tänk sedan på principer som har att göra med eden och ta ett beslut som gör att du inte får dåligt samvete. Vad skulle det kunna vara för principer?

En del eder går inte emot Guds vilja. Jehovas vittnen ger till exempel äktenskapslöften, och det är ju en slags ed. Brudparet lovar varandra inför Gud och ögonvittnen att älska och troget hålla fast vid varandra så länge de båda lever. (Man kanske inte använder exakt de här orden under vigseln, men brudparet ger ändå ett löfte inför Gud.) De förklaras för äkta makar, och deras äktenskap ska hålla livet ut. (1 Mos. 2:24; 1 Kor. 7:39) Så äktenskapslöftet är något som stämmer med Guds vilja.

En del eder går emot Guds vilja. Någon som är kristen på riktigt skulle aldrig svära en ed på att bära vapen för att försvara sitt land eller på att avsäga sig sin tro. Sådana eder går emot Bibeln. Kristna ska inte vara någon del av den här världen, så vi kan inte blanda oss i konflikter och krig. (Jes. 2:4; Joh. 15:19; Jak. 1:27)

En del eder är samvetsfrågor. Innan man svär vissa eder kan man behöva tänka  igenom det Jesus sa: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Luk. 20:25)

I vissa länder behöver man svära en trohetsed för att bli medborgare eller för att få ett pass. En sådan ed skulle kunna innebära att man lovar att göra sådant som går emot Guds lag. En person som har tagit hänsyn till Bibelns principer kommer inte att kunna svära en sådan ed med gott samvete. Men myndigheterna kanske godkänner att man justerar eden så att man kan svära den med gott samvete.

I Romarna 13:1 står det: ”Alla ska underordna sig myndigheterna.” Så man skulle kunna komma fram till att det inte är något fel med att lova något som Gud redan vill att vi ska göra. Därför kanske en broder eller syster svär en sådan justerad ed med gott samvete.

Man måste också ta hänsyn till sitt samvete om man förväntas göra en viss gest eller svära vid något föremål. Förr i tiden svor romare och skyter vid sina svärd, som var en symbol för en krigsgud. Och grekerna lyfte handen mot himlen när de svor en ed. Det visade att de erkände att det fanns en högre makt som de var ansvariga inför och som såg allt de sa och gjorde.

Någon som tjänar Jehova skulle naturligtvis aldrig svära vid en nationalsymbol som har att göra med falsk tillbedjan. Men hur ska man tänka om man blir ombedd att svära vid en bibel innan man ska vittna i en rättssal? Då kanske man kommer fram till att det går bra att göra det, eftersom det finns exempel i Bibeln på personer som svor en ed samtidigt som de gjorde en gest. (1 Mos. 24:2, 3, 9; 47:29–31) Men om du gör det är det viktigt att tänka på att du lovar inför Gud att säga sanningen. Så du måste svara ärligt på alla frågor du får.

Vårt förhållande till Jehova är otroligt viktigt för oss, och därför vill vi be till honom och tänka noga innan vi svär en ed. Vi vill vara helt säkra på att eden inte går emot Bibeln eller vårt eget samvete. Om du svär en ed måste du hålla den. (1 Petr. 2:12)