”Var brinnande i anden”

”Var inte lata i era göromål. Var brinnande i anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” (ROM. 12:11)

1. Varför frambar israeliterna djuroffer och andra offergåvor?

JEHOVA uppskattar de frivilliga offer som hans tjänare frambär för att visa att de älskar honom och vill göra hans vilja. I forna tider godkände han olika djuroffer och andra offergåvor. De frambars enligt den mosaiska lagen av israeliter som sökte förlåtelse för synder och ville visa sin tacksamhet. I den kristna församlingen kräver inte Jehova att vi ska frambära sådana formella, materiella offer. Men aposteln Paulus visar i kapitel 12 i sitt brev till de kristna i Rom att det fortfarande förväntas av oss att vi ska frambära offer. Vi ska se hur vi kan göra det.

Ett levande slaktoffer

2. Vilket slags liv lever vi som kristna, och vad innebär det?

² Läs Romarna 12:1, 2. I den första delen av brevet hade Paulus tydligt visat att de smorda kristna, oavsett om de var judar eller icke-judar, förklarades rättfärdiga inför Gud på grund av tro, inte gärningar. (Rom. 1:16; 3:20–24) I kapitel 12 förklarar han att de kristna bör visa sin tacksamhet genom att vara självuppoffrande. För att kunna vara det måste vårt sinne förnyas. På grund av att vi ärvt ofullkomlighet står vi under ”syndens och dödens lag”. (Rom. 8:2) Vi behöver därför förvandlas, ”förnyas i den kraft som påverkar ... [vårt] sinne”, genom att vi fullständigt ändrar våra värderingar. (Ef. 4:23) En sådan total förändring kan vi bara göra med Guds hjälp och genom hans ande. Det krävs också att vi är beslutsamma och använder vårt förnuft. Det innebär att vi gör vårt yttersta för att inte ”formas efter denna tingens ordning” med dess låga moral, nedbrytande underhållning och snedvridna tänkesätt. (Ef. 2:1–3)

3. Varför tar vi del i den kristna verksamheten?

³ Paulus uppmanar oss också att använda vårt förnuft för att förvissa oss om vad som är ”Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja”. Varför läser vi Bibeln varje dag, mediterar över det vi läser, ber, är med vid de kristna mötena och predikar de goda nyheterna om Guds kungarike? Är det därför att församlingens äldste uppmanar oss att göra det? Vi är visserligen tacksamma för de nyttiga påminnelser som de äldste ger, men orsaken till att vi tar del i den kristna verksamheten är att Guds ande får oss att visa att vi verkligen älskar Jehova. Dessutom är vi personligen övertygade om att det är Guds vilja att vi ska ta del i den här verksamheten. (Sak. 4:6; Ef. 5:10) Det ger oss stor glädje och tillfredsställelse att veta att vi behagar Gud när vi lever som sanna kristna.

Olika gåvor

4, 5. Hur bör kristna äldste använda sina gåvor?

⁴ Läs Romarna 12:6–8, 11. Paulus förklarar att ”vi ... har gåvor av olika slag alltefter den oförtjänta omtanke som har getts oss”. En del av de gåvor som Paulus nämner – gåvan att förmana och gåvan att presidera – gäller särskilt de äldste, som uppmanas att presidera ”på fullt allvar”.

⁵ Paulus skriver att samma allvar bör märkas när tillsyningsmännen undervisar och sköter ”en tjänst”. Sammanhanget tycks  visa att Paulus här syftar på ”en tjänst” som fullgörs i församlingen, som han kallar ”en enda kropp”. (Rom. 12:4, 5) Denna tjänst liknar den som omtalas i Apostlagärningarna 6:4, där aposteln förklarar: ”Vi skall helt ägna oss åt bön och åt ordets tjänst.” Vad innefattas i denna tjänst? De äldste använder sina gåvor till att bygga upp församlingens medlemmar. De bör ”ge akt på denna tjänst” genom att ge församlingen vägledning och anvisningar som är grundade på Guds ord. De studerar därför under bön och gör efterforskningar, så att de kan undervisa hjorden och vara herdar för den. Tillsyningsmännen bör plikttroget använda sina gåvor och ta vård om fåren ”med glädje”. (Rom. 12:7, 8; 1 Petr. 5:1–3)

6. Hur kan vi följa rådet i Romarna 12:11, som är temaversen för det här studiet?

⁶ Paulus säger vidare: ”Var inte lata i era göromål. Var brinnande i anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” Om vi märker att vi inte längre är lika entusiastiska över vår tjänst kan vi behöva se över våra studievanor. Vi kanske oftare och mer innerligt måste be om Jehovas ande, som kan hjälpa oss att bekämpa vår ljumma inställning och förnya vår iver. (Luk. 11:9, 13; Upp. 2:4; 3:14, 15, 19) Den heliga anden gav de första kristna kraft att tala om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:4, 11) Den kan också sporra oss att vara flitiga i tjänsten, att vara ”brinnande i anden”.

Ödmjukhet och blygsamhet

7. Varför bör vi vara ödmjuka och blygsamma?

⁷ Läs Romarna 12:3, 16. Det är tack vare Jehovas ”oförtjänta omtanke” som vi kan ha fått vissa gåvor. Paulus säger på ett annat ställe: ”Detta att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud.” (2 Kor. 3:5) Därför bör vi inte upphöja oss själva. Vi bör ödmjukt erkänna att den framgång vi kan ha i vår tjänst är ett resultat av Guds välsignelse, inte våra egna förmågor. (1 Kor. 3:6, 7) I överensstämmelse med detta skriver Paulus: ”Jag [säger] ... till var och en där bland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka.” Vi bör ha självaktning och finna glädje och tillfredsställelse i vår tjänst för Jehova. Men om vi är blygsamma, medvetna om våra begränsningar, kommer vi inte att vara egensinniga och påstridiga. Vi önskar i stället ”tänka med sunt förstånd”.

8. Hur kan vi undvika att hålla oss ”själva för kloka”?

⁸ Det skulle vara oförståndigt att skryta med det vi har uträttat. Det är Gud ”som får det att växa”. (1 Kor. 3:7) Paulus säger att Gud har tilldelat varje medlem av församlingen  ”ett mått av tro”. Så i stället för att vi känner oss överlägsna bör vi inse att andra tjänar efter det mått av tro de har fått. Paulus säger vidare: ”Var sinnade på samma sätt mot andra som mot er själva.” I ett annat av sina brev uppmanar aposteln oss att vara sådana som ”inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet”, utan sådana som ”med ödmjukt sinne sätter andra högre än ... [sig] själva”. (Fil. 2:3) Det krävs ödmjukhet och medveten ansträngning att erkänna att våra bröder och systrar är oss överlägsna på ett eller annat sätt. Ödmjukhet kommer att hindra oss från att hålla oss ”själva för kloka”. Särskilda tjänsteuppgifter kan visserligen göra att somliga blir lite mer framträdande, men vi får alla stor glädje av att göra ”det som är ringa”, dvs. sköta anspråkslösa uppgifter som andra sällan lägger märke till. (1 Petr. 5:5)

Vår kristna enhet

9. Varför jämför Paulus av anden pånyttfödda kristna med lemmarna i en kropp?

⁹ Läs Romarna 12:4, 5, 9, 10. Paulus jämför de smorda kristna med lemmarna i en kropp som samarbetar under sitt huvud, Kristus. (Kol. 1:18) Han påminner de av anden pånyttfödda kristna om att en kropp har många lemmar med olika funktioner och att de, ”fastän många, [är] en enda kropp i gemenskap med Kristus”. Paulus uppmanar på liknande sätt de smorda kristna i Efesos: ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus. Det är från honom som hela kroppen, genom att vara harmoniskt sammanfogad och danad att samarbeta med hjälp av varje led som ger vad som behövs, i enlighet med det sätt på vilket varje särskild kroppsdel i tillbörligt mått fungerar, bidrar till kroppens växt, så att den bygger upp sig själv i kärlek.” (Ef. 4:15, 16)

10. Vilken myndighet bör de ”andra fåren” erkänna?

¹⁰ De ”andra fåren” är ingen del av Kristi kropp, men de kan lära sig mycket av den här illustrationen. (Joh. 10:16) Paulus skriver att Jehova ”lade ... allting under hans [Kristi] fötter och gjorde honom till huvud över allting åt församlingen”. (Ef. 1:22) I våra dagar ingår de andra fåren i ”allting” som Jehova har lagt under sin Son. De är också en del av de ”tillhörigheter” som Kristus har anförtrott sin ”trogne och omdömesgille slav”. (Matt. 24:45–47) De som har ett jordiskt hopp bör därför erkänna Kristus som sitt huvud och underordna sig den trogne och omdömesgille slaven och dess styrande krets och även de män som är förordnade som tillsyningsmän i församlingen. (Hebr. 13:7, 17) Det bidrar till den kristna enheten.

11. Vad är vår enhet grundad på, och vilket annat råd ger Paulus?

¹¹ Den här enheten är grundad på kärlek, som är ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:14) Paulus betonar detta i Romarna, kapitel 12, och säger att vår kärlek ska vara ”fri från hyckleri” och att vi ”i broderlig kärlek” ska ha ”öm tillgivenhet för varandra”. Det här leder till att vi har respekt för varandra. Aposteln säger: ”Ta ledningen i att bevisa varandra ära.” Vi får naturligtvis inte förväxla kärlek med sentimentalitet. Vi bör göra allt vi kan för att hålla församlingen ren. När Paulus ger rådet att vi ska älska varandra tillägger han: ”Avsky det onda, håll fast vid det goda.”

Gästfrihetens väg

12. Vad kan vi lära oss av de kristna i det forntida Makedonien när det gäller att hjälpa andra?

¹² Läs Romarna 12:13. Kärleken till våra bröder kommer att få oss att efter våra möjligheter lyda uppmaningen: ”Dela med er  av det ni har till de heliga, alltefter deras behov.” Även om vi inte har så mycket av den här världens goda kan vi dela med oss av det vi har. När Paulus skrev om de kristna i Makedonien sade han: ”I en stor prövning under betryck [fick] deras överflöd av glädje och deras djupa fattigdom ... deras givmildhets rikedom att överflöda. Ty efter sin verkliga förmåga, ja, jag betygar, utöver sin verkliga förmåga gjorde de detta, i det att de självmant fortsatte att mycket enträget tigga oss om förmånen att få ge den välmenta gåvan och om en andel i understödet till de heliga [i Judeen].” (2 Kor. 8:2–4) Trots att de kristna i Makedonien var fattiga var de mycket frikostiga. De tyckte att det var en förmån att få dela med sig till sina behövande bröder i Judeen.

13. Vad innebär det att följa ”gästfrihetens väg”?

¹³ Uttrycket ”följ gästfrihetens väg” återger ett uttryck på grekiska som förmedlar tanken på att ta initiativ. I Svenska Folkbibeln återges det med ”var ivriga att visa gästfrihet”. Gästfrihet kan innebära att man bjuder hem någon på mat, och det är ett fint sätt att visa kärlek. Men om vi har lite fantasi kommer vi att upptäcka att det finns många andra sätt att vara gästfria på. Om vi inte orkar eller har råd att bjuda på mat, kanske vi kan visa gästfrihet genom att bjuda på något att dricka, till exempel en kopp kaffe eller te.

14. a) Av vilka ord består det grekiska ord som har översatts med ”gästfrihet”? b) Hur kan vi visa att vi bryr oss om invandrare när vi går i tjänsten?

¹⁴ Gästfrihet har med vår inställning att göra. Det grekiska ord som översatts med ”gästfrihet” består av två rotord som betyder ”kärlek” och ”främling”. Hur känner vi för främlingar, eller invandrare? Kristna som lär sig ett annat språk för att kunna predika de goda nyheterna för invandrare som har flyttat till deras församlings distrikt följer verkligen gästfrihetens väg. Nu är det förstås många som inte har möjlighet att lära sig ett nytt språk. Men alla kan ändå hjälpa invandrare genom att använda broschyren Goda nyheter för människor av alla nationer, som innehåller ett bibliskt budskap på många språk. Har du haft framgång med att använda den här broschyren i tjänsten?

 Medkänsla

15. Hur handlade Jesus i enlighet med rådet i Romarna 12:15?

¹⁵ Läs Romarna 12:15. Paulus råd i den här versen kan sammanfattas i två ord: Visa empati. Vi behöver lära oss att förstå och leva oss in i andra människors känslor, oavsett om det är glädje eller sorg. Om vi är brinnande i anden kommer det att märkas att vi delar andras glädje eller har medkänsla med dem som har det svårt. När 70 av Jesu lärjungar kom tillbaka efter en predikokampanj och berättade om det goda resultat de fått, blev Jesus själv ”jublande glad i den heliga anden”. (Luk. 10:17–21) Han delade deras glädje. Å andra sidan grät han med dem som grät när hans vän Lasarus hade dött. (Joh. 11:32–35)

16. Hur kan vi visa medkänsla, och särskilt vilka behöver göra det?

¹⁶ Vi vill följa Jesu exempel när det gäller att visa empati. När en medkristen gläder sig vill vi dela den glädjen. Och vi bör också vara lyhörda för våra bröders och systrars sorger och bekymmer. Ofta kan vi vara till stor tröst och uppmuntran för medtroende som lider av känslomässig smärta genom att vi tar oss tid att lyssna på dem med verklig medkänsla. Och ibland kanske vår empati gör oss så berörda att vi själva gråter. (1 Petr. 1:22) Särskilt de äldste bör följa Paulus råd om att visa empati.

17. Vad har vi hittills lärt oss av Romarna, kapitel 12, och vad kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁷ I de verser vi hittills har gått igenom i Romarna, kapitel 12, har vi fått råd som vi kan tillämpa i vårt liv som kristna och i vårt förhållande till våra bröder. I nästa artikel ska vi undersöka de återstående verserna i det här kapitlet, som visar hur vi bör se på och behandla människor utanför den kristna församlingen, bland annat dem som motarbetar och förföljer oss.

Repetitionsfrågor

• Hur visar vi att vi är ”brinnande i anden”?

• Varför bör vi vara ödmjuka och blygsamma när vi tjänar Gud?

• Hur kan vi visa empati och medkänsla i våra kontakter med medtroende?

[Frågor]

[Bilder på sidan 4]

Varför tar vi del i olika former av kristen verksamhet?

[Bild på sidan 6]

Hur kan var och en av oss hjälpa invandrare att få kunskap om Guds kungarike?