Undvik att ”fort bringas ur fattningen”!
”Bröder, ... vi [ber] er att inte fort bringas ur fattningen.” (2 THESS. 2:1, 2)
1, 2. Varför är det så vanligt med oärlighet i vår tid, och vilka former kan det ta? (Se bilden i inledningen.)
LÖGNER och bedrägerier är bara alltför vanliga i dagens värld. Det kommer inte som någon överraskning för oss. Bibeln är mycket tydlig med att Satan Djävulen är en skicklig bedragare och att det är han som styr den här världsordningen. (1 Tim. 2:14; 1 Joh. 5:19) Ju närmare slutet vi kommer, desto mer växer hans vrede över att han bara har ”en kort tidsfrist”. (Upp. 12:12) Vi måste därför räkna med att de som påverkas av Djävulen blir mer och mer oärliga. De kommer särskilt att försöka vilseleda dem som tjänar Jehova.
2 Halvsanningar och direkta lögner om Jehovas vittnen och deras trosuppfattningar förekommer ibland i media. Nyhetsrubriker, tv-dokumentärer och hemsidor på internet sprider tankar som inte stämmer med verkligheten. De som godtroget sväljer sådana lögner blir förstås upprörda och rentav arga.
3. Hur kan vi undvika att bli vilseledda?
3 Satan vill få oss ur balans med sina lögner, men vi behöver inte bli vilseledda eftersom vi har Bibeln, som är ”nyttig ... till korrigering”. (2 Tim. 3:16) Det Paulus skrev till de kristna i Thessalonike visar att några där hade blivit vilseledda och börjat tro på osanningar. Han skrev: ”Vi [ber] er att inte fort bringas ur fattningen.” (2 Thess. 2:1, 2) Vad kan vi lära oss av Paulus kärleksfulla förmaning, och hur kan vi tillämpa den i vår tid?
AKTUELLA VARNINGAR
4. Hur blev de kristna i Thessalonike påminda om att vara redo för ”Jehovas dag”, och hur får vi sådana påminnelser i dag?
4 I det första brevet till församlingen i Thessalonike riktade Paulus uppmärksamheten på att ”Jehovas dag” skulle komma. Han ville inte att bröderna skulle vara ”i mörker” och bli överrumplade. Han kallade dem ”ljusets söner” och tillade: ”Låt oss hålla oss vakna och bevara vår besinning.” (Läs 1 Thessalonikerna 5:1–6.) I dag väntar vi på att det stora Babylon, dvs. all falsk religion, ska tillintetgöras. I och med det börjar Jehovas stora dag. Vi är tacksamma för att vi har fått ökad kunskap om hur Jehova kommer att förverkliga sina avsikter. Och genom församlingen får vi regelbundet aktuella påminnelser som hjälper oss att hålla oss vakna. Om vi tar till oss av dem stärks vi i vår föresats att ”värna om ... tankeförmåga” när vi tjänar Gud. (Ords. 3:21)
5, 6. a) Vad tog Paulus upp i det andra brevet till thessalonikerna? b) Vad kommer Jesus snart att göra, och vad är det bra att fråga sig själv?
5 Paulus skrev ett andra brev till församlingen i Thessalonike inte långt efter det första. I det brevet skrev han om den kommande vedermödan då Jesus ska verkställa Guds dom över ”dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna”. (2 Thess. 1:6–8) I det som nu är kapitel 2 i det brevet får vi veta att några i församlingen hade blivit ”uppskrämda” och trodde att Jehovas dag var mycket nära. (Läs 2 Thessalonikerna 2:1, 2.) De första kristna förstod inte helt och fullt hur Jehovas avsikter skulle förverkligas, precis som Paulus längre fram erkände när han skrev om profetiorna: ”Vi har kunskap styckevis, och vi profeterar styckevis; men när det som är fullständigt kommer, skall det som är styckevis tas bort.” (1 Kor. 13:9, 10) Men med hjälp av de varningar som Paulus, Petrus och andra smorda bröder fick skriva ner kunde de hålla sin tro stark.
6 De första kristna behövde hjälp att rätta till sitt tänkesätt. Gud inspirerade därför Paulus att förklara att ett stort avfall och ”laglöshetens människa” måste komma före Jehovas dag. * Vid Guds bestämda tid skulle Jesus sedan ”göra till intet” ”den laglöse” och alla som har blivit vilseledda av honom. Paulus framhöll att orsaken till denna dom var att ”de inte tog emot kärleken till sanningen”. (2 Thess. 2:3, 8–10) Det är bra att vi frågar oss själva: Hur mycket älskar jag sanningen? Studerar jag den här tidskriften och biblisk litteratur som framställs för Guds folk världen över och sätter mig in i vår nuvarande förståelse av Bibelns läror?
VÄLJ DINA VÄNNER NOGA
7, 8. a) Vilka faror var de första kristna utsatta för? b) Vad behöver de kristna i vår tid akta sig för?
7 Självklart var avfällingar och deras läror inte den enda faran för de kristna. Paulus skrev till Timoteus att ”kärleken till pengar” är ”en rot till allt slags ont”. Han sa också att en del som låtit sig styras av den kärleken hade ”villats bort från tron” och ”genomborrat sig själva överallt med många kval”. (1 Tim. 6:10) ”Köttets gärningar” skulle också hela tiden utgöra en fara. (Gal. 5:19–21)
8 Men vi inser säkert varför Paulus varnade thessalonikerna särskilt mycket för ”falska apostlar”, som han kallade dem vid ett annat tillfälle. En del förvrängde sanningen ”för att dra bort lärjungarna efter sig”. (2 Kor. 11:4, 13; Apg. 20:30) Längre fram berömde Jesus församlingen i Efesos för att de inte kunde ”tåla onda människor”. De avslöjade dessa människor som falska apostlar och lögnare. (Upp. 2:2) I det andra brevet till thessalonikerna gav Paulus förmaningen: ”Nu ger vi er föreskrifter, bröder, i Herren Jesu Kristi namn, att dra er bort från varje broder som vandrar oordentligt.” Sedan nämnde han uttryckligen kristna som inte ville arbeta. (2 Thess. 3:6, 10) Och om det var allvarligt att inte vilja arbeta förstår vi att det måste ha varit ännu allvarligare att dras till avfällighet. Att välja att umgås med sådana var särskilt farligt och något man skulle akta sig för. Det gäller även i vår tid. (Ords. 13:20)
9. Varför måste vi vara försiktiga om någon börjar föra fram egna åsikter eller kritiserar organisationen?
9 Vi närmar oss den stora vedermödans utbrott och slutet för den här onda ordningen. De varningar Jehova gav i det första århundradet är därför lika aktuella i dag, om inte mer. Vi vill absolut inte ”förfela syftet” med Jehovas oförtjänta omtanke och gå miste om löftet om evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. (2 Kor. 6:1) Vi måste vara oerhört försiktiga om någon som går på våra möten skulle försöka dra in oss i diskussioner som bygger på egna spekulationer eller börjar kritisera de äldste och andra i församlingen. (2 Thess. 3:13–15)
”BEHÅLL ERT GREPP OM DE TRADITIONER SOM NI UNDERVISADES I”
10. Vilka traditioner uppmanades de kristna i Thessalonike att hålla fast vid?
10 Paulus uppmanade de kristna i Thessalonike att stå fasta och hålla sig till det de fått lära sig. (Läs 2 Thessalonikerna 2:15.) Vad var det för ”traditioner” som de hade undervisats i? Definitivt inte den falska religionens traditioner, som ibland tillskrevs samma värde som Skrifterna. Nej, Paulus syftade i stället på den undervisning som han och andra hade fått ta emot av Jesus och det som Gud hade låtit honom skriva ner. Paulus skrev till församlingen i Korinth: ”Nu berömmer jag er, därför att ni i allting kommer ihåg mig och håller fast vid traditionerna alldeles som jag har låtit dem gå vidare till er.” (1 Kor. 11:2) Sådan undervisning kom från rätt håll, och därför kunde man lita på den.
11. Hur skulle man kunna påverkas om man blir vilseledd?
11 Paulus ville att de kristna skulle stå fasta. I sitt brev till hebréerna tog han upp hur en kristen skulle kunna förlora sin tro på två olika sätt. (Läs Hebréerna 2:1; 3:12.) Han talade om att ”glida bort” från Jehova och att ”dra sig bort” från honom. En båt kan nästan omärkligt glida längre och längre bort från stranden. Men man kan också själv välja att skjuta ut båten från land. Båda exemplen visar vad som kan hända när någon låter sig vilseledas och inte längre litar fullt ut på sanningen.
12. Vad skulle kunna skada vårt förhållande till Jehova?
12 Kanske var det just det som hade hänt med några av de kristna i Thessalonike. Skulle det kunna hända oss? Det finns så mycket som kan stjäla vår tid. Tänk på hur timmarna flyger i väg när vi är uppslukade av något fritidsintresse, använder sociala nätverk, läser och skickar meddelanden eller försöker följa med i de senaste sporthändelserna. Vilken som helst av dessa aktiviteter skulle kunna distrahera oss och göra oss mindre entusiastiska för sanningen. Vad kan det leda till? Vi kanske inte ber lika innerligt som tidigare. Det kanske också går ut över vårt personliga studium, mötena och tjänsten. Vad kan vi göra för att ”inte fort bringas ur fattningen”?
HUR VI SKYDDAR OSS
13. Vilken inställning har många i vår tid, och vad kan skydda vår tro?
13 Vi får aldrig glömma vilken avgörande tid vi lever i och vilken fara vi skulle utsätta oss för om vi skulle umgås med sådana som vägrar inse att vi lever i de ”sista dagarna”. Petrus skrev om vår tid: ”Det [skall] komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” (2 Petr. 3:3, 4) Om vi läser Bibeln varje dag och studerar den regelbundet hjälper det oss att vara medvetna om tidens allvar. Det förutsagda avfallet började för länge sedan och pågår fortfarande. ”Laglöshetens människa” existerar fortfarande och motarbetar Guds tjänare. Med tanke på allt detta behöver vi fortsätta att hålla oss vakna och komma ihåg att Jehovas dag är nära. (Sef. 1:7)
14. På vilket sätt är det ett skydd för oss att vara upptagna i tjänsten?
14 Ett av de bästa sätten att undvika att ”fort bringas ur fattningen” är att vara regelbunden i tjänsten. Så när Kristus Jesus, församlingens huvud, befallde sina efterföljare att göra lärjungar av människor av alla nationer och lära dem att hålla allt som han hade befallt, var det till skydd för hans efterföljare. (Matt. 28:19, 20) För att följa den anvisningen måste vi brinna för predikoarbetet. Kan du föreställa dig att dina bröder och systrar i Thessalonike skulle ha nöjt sig med att predika och undervisa oengagerat, bara för att kunna bocka av ännu en uppgift? Kom ihåg vad Paulus skrev till dem: ”Släck inte andens eld. Behandla inte profetiska uttalanden med förakt.” (1 Thess. 5:19, 20) Och tänk vilka spännande profetior vi får studera och berätta om för andra!
15. Vad skulle vi kunna ta upp på den andliga familjekvällen?
15 Alla vill vi ju hjälpa våra familjer att göra framsteg i tjänsten. Många bröder och systrar använder en del av den andliga familjekvällen till att öva inför tjänsten. Ni kanske kan resonera om hur ni ska följa upp det intresse ni hittat. Vad ska ni säga när ni går tillbaka? Vad kan få den besökte att vilja lära sig mer? När är bästa tiden att göra återbesöket? Många använder också en del av familjekvällen till att förbereda mötena. Kan ni göra det i er familj? Om ni är engagerade i mötena kommer er tro att bli starkare, vilket i sin tur hjälper er att ”inte fort bringas ur fattningen”. (Ps. 35:18) Ja, att studera tillsammans som familj skyddar oss från spekulationer och tvivel.
16. Vad motiverar de smorda att ”inte fort bringas ur fattningen”?
16 Under årens lopp har Jehova välsignat sitt folk med en bättre förståelse av Bibelns profetior. När vi sätter oss in i dem inser vi vilken fantastisk framtid som väntar oss. De smorda ser fram emot att få förenas med Kristus i himlen. Det hoppet motiverar dem att undvika att ”fort bringas ur fattningen”. Det som Paulus skrev till de kristna i Thessalonike passar bra in på de smorda i dag: ”Vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er, bröder, som är älskade av Jehova, därför att Gud utvalde er ... genom att helga er med ande och genom er tro på sanningen.” (2 Thess. 2:13)
17. Vad tycker du är särskilt uppmuntrande i 2 Thessalonikerna 3:1–5?
17 Och de som ser fram emot evigt liv på jorden behöver också göra sitt bästa för att undvika att ”fort bringas ur fattningen”, precis som de smorda. Om du hoppas leva för evigt på jorden, ta då till dig av Paulus uppmuntrande ord till de smorda i Thessalonike. (Läs 2 Thessalonikerna 3:1–5.) Vi bör känna djup uppskattning av dessa kärleksfulla ord. De båda breven till thessalonikerna ger oss aktuella varningar för spekulationer och tvivelaktiga idéer. Eftersom vi nu lever så nära slutet är vi verkligen tacksamma för sådana varningar.
^ § 6 Som vi läser i Apostlagärningarna 20:29, 30 påpekade Paulus att det inom de kristna församlingarna skulle ”träda fram män som ... [skulle] förvränga sanningen”. Historien bekräftar att det med tiden blev en uppdelning mellan präster och lekmän. I början av 200-talet v.t. hade ”laglöshetens människa” redan framträtt i form av kristenhetens prästerskap. (Se Vakttornet för 1 februari 1990, sidan 10–14.)