HAR du barn som är i tonåren? I så fall får du vara med om en mycket spännande tid i deras utveckling. Men den kan också vara mycket påfrestande. Känner du igen dig i någon av de här situationerna?

• För bara några år sedan var din son som en liten båt, tryggt förtöjd vid dig som förälder. Men nu rycker han i repet och vill inget hellre än att sätta segel och komma i väg, och du känner på dig att du inte är välkommen ombord.

• När din dotter var yngre ville hon prata med dig om allt. Men nu har hon bildat en egen liten ”klubb” med sina kompisar, och du inser att du inte ens är påtänkt som medlem.

Om något liknande händer i din familj ska du inte förhastat dra slutsatsen att ditt barn håller på att bli en hopplös rebell. Så vad är det som händer? För att svara på det måste vi först se varför tonåren är en så viktig del av ditt barns utveckling.

Från födseln fylls ett barns liv av nya upplevelser – de första stegen, det första ordet, den första dagen i skolan – och det är spännande för föräldrarna att se sitt barn göra framsteg. Det är beviset på att barnet utvecklas, och det vill naturligtvis alla föräldrar.

Tonåren är ytterligare ett steg i barnets utveckling, även om en del föräldrar kanske inte applåderar när den tiden kommer. Deras känslor är fullt förståeliga. Vilka föräldrar känner sig inte lite oroliga inför tanken på att deras fogliga lilla barn ska förvandlas till en motsträvig tonåring? Men tonåren är en viktig period i ditt barns liv. Hur då?

Bibeln beskriver den naturliga utvecklingen: ”En man skall lämna sin far och sin mor.” (1 Moseboken 2:24) Tonåren har en viktig funktion i och med att ditt barn förbereds för den bitterljuva dag när han lämnar sitt bo. Den dagen ska ditt barn kunna säga som Paulus: ”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, resonerade jag som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort de barnsliga dragen.” (1 Korinthierna 13:11)

Kort sagt, det är just vad din son eller dotter gör under tonåren – lägger bort de barnsliga dragen och lär sig att bli en ansvarskännande ung vuxen som är självständig och tillräckligt mogen för att klara sig själv. I ett uppslagsverk  beskrivs tonåren rentav som ”ett enda långt avsked”.

Just nu kanske tanken på att din lilla flicka eller pojke ska bli självständig känns märklig. Du kanske tänker:

• ”Om min son inte ens har tillräckligt mycket ansvarskänsla för att hålla ordning på sitt eget rum, hur ska han då kunna sköta en egen lägenhet?”

• ”Om min dotter inte är så pålitlig att hon kan komma hem vid den tid vi har bestämt, hur ska hon då kunna behålla ett jobb?”

Om du känner dig orolig, kom då ihåg: Självständighet är inte bara en dörr som ditt barn helt enkelt öppnar och går in genom, utan det är en väg som hon eller han slår in på, och det tar många år att nå målet. För du vet ju av erfarenhet att ”dårskap är bunden vid pojkens hjärta” – eller flickans. (Ordspråksboken 22:15)

Men med rätt vägledning kan ditt barn komma ur tonåren som en ansvarskännande ung vuxen som har sin ”uppfattningsförmåga övad till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14)

För att din tonåring ska bli redo inför vuxenlivet måste du hjälpa honom att utveckla sin förmåga att resonera förnuftigt, så att han kan fatta kloka beslut på egen hand. * (Romarna 12:1, 2) Följande bibliska principer kan vara till hjälp.

Filipperna 4:5: ”Låt er resonlighet bli känd.” Din tonåring ber att få komma hem senare än ni bestämt. Du säger nej direkt. Han protesterar och invänder: ”Du behandlar mig som ett barn!” Innan du svarar: ”Ja, för du beter dig som ett barn”, så tänk på detta: Tonåringar vill ofta ha mer frihet än de kan hantera, men föräldrar har ibland en tendens att inskränka friheten mer än de behöver. Du kanske kan tillmötesgå din son eller dotter ibland? Och du kanske åtminstone kan försöka förstå din tonårings syn på saken?

Kolosserna 3:21: ”Fäder, reta inte upp era barn, så att de tappar modet.” Vissa föräldrar försöker kontrollera sina tonåringar in i det minsta. De kanske inte låser in dem, men inte långt ifrån. De väljer vilka vänner de ska ha och tjuvlyssnar på deras telefonsamtal. Men sådant kan få motsatt effekt. Om du sätter upp för snäva ramar kan din tonåring i stället vilja markera sitt oberoende. Att ständigt kritisera hans vänner kan få dem att bli ännu mer intressanta. Att tjuvlyssna på hans telefonsamtal kan göra att han hittar andra sätt att prata med sina kompisar, men bakom ryggen på dig. Ju mer du försöker kontrollera, desto mindre kontroll kanske du får. Om din tonåring aldrig får fatta egna beslut när han bor hemma, hur ska han då kunna göra det när han har flyttat?

 Efesierna 6:4: ”Irritera inte era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” Uttrycket ”allvarlig förmaning” innebär mer än att bara förmedla fakta. Det innebär att vädja till ditt barns moraliska medvetenhet på ett sätt som påverkar hans handlingar. Detta är särskilt viktigt när ditt barn kommer upp i tonåren. En pappa som heter Andre säger: ”Ju äldre barnen blir, desto mer måste man förändra sitt sätt att behandla dem. Man måste tänka på att resonera med dem.” (2 Timoteus 3:14)

Galaterna 6:7: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” När man fostrar barn kan man markera var gränserna går på olika sätt. Man kan säga till dem att de måste gå till sitt rum eller att de inte får göra en viss sak. Men en tonåring måste lära sig att tänka mer på orsak och verkan. (Ordspråksboken 6:27)

Som förälder önskar du säkert att tonåren var ungefär som en startbana där ditt barn tryggt kunde få upp farten och sedan elegant lyfta in i vuxenlivet. Men i verkligheten går det sällan så lätt och smidigt. Trots det är tonåren en tid som ger dig fina möjligheter att ”öva en pojke enligt den väg han bör gå”. (Ordspråksboken 22:6) Och Bibelns principer ger en mycket god grund för att få en lycklig familj.