Apokryfiska evangelier – dolda sanningar om Jesus?

”DETTA är stort. Många kommer att bli upprörda.” ”Detta förändrar den tidiga kristna kyrkans historia.” Så här dramatiskt uttryckte sig forskare som välkomnade utgivningen av ”Judasevangeliet”, en text som man trodde hade gått förlorad för mer än 1 600 år sedan. (Se bilden ovan.)

Det finns ett förnyat intresse för sådana apokryfiska evangelier. Somliga påstår att de här texterna avslöjar viktiga händelser i Jesu liv och läror som länge har varit dolda. Men vad är de apokryfiska evangelierna? Kan de verkligen lära oss sanningar om Jesus och kristendomen som vi inte kan finna i Bibeln?

Kanoniska och apokryfiska evangelier

Mellan år 41 och 98 v.t. skrev Matteus, Markus, Lukas och Johannes ner ”den historiska berättelsen om Jesus Kristus”. (Matteus 1:1) De här berättelserna kallas ibland evangelier, som betyder ”goda nyheter” om Jesus Kristus. (Markus 1:1)

Det var bara de här fyra evangelierna som ansågs inspirerade av Gud och värda att vara en del av Den heliga skrift. De ger de ”tillförlitliga” upplysningarna om Jesu jordiska liv och det han lärde. (Lukas 1:1–4; Apostlagärningarna 1:1, 2; 2 Timoteus 3:16, 17) De här fyra evangelierna nämns i alla forntida förteckningar över de kristna grekiska skrifterna. Det finns ingen grund för att ifrågasätta att de är kanoniska – att de är en del av Guds inspirerade ord.

Men med tiden började andra skrifter dyka upp som också kallades evangelier. De här evangelierna kallades apokryfiska. *

I slutet av 100-talet skrev Irenaeus av Lyon att de som hade avfallit från kristendomen hade ”ett oräkneligt antal apokryfiska och oäkta skrifter”, bland annat evangelier som ”de själva hade skapat för att vilseleda sinnena hos dåraktiga människor”. De apokryfiska evangelierna kom alltså till slut att betraktas som farliga, inte bara att läsa utan också att äga.

Men medeltida munkar och avskrivare såg till att dessa verk inte föll i glömska. På 1800-talet växte intresset för det här ämnet och många textsamlingar och textkritiska utgåvor av apokryferna upptäcktes, bland annat flera evangelier. De här verken ges nu ut på många av de större moderna språken.

 Apokryfiska evangelier: högst osannolika berättelser om Jesus

De apokryfiska evangelierna handlar ofta om människor som inte alls nämns eller som bara i förbigående nämns i de kanoniska evangelierna. Eller också handlar de om sådant som påstås ha hänt i Jesu barndom. Här är några exempel.

▪ ”Jakobs protevangelium”, som också kallas ”Marias födelse”, beskriver Marias födelse och barndom och hennes giftermål med Josef. På goda grunder har det beskrivits som en religiös, uppdiktad berättelse eller som en legend. Det hävdar att Maria var evig jungfru och har av allt att döma skrivits för att förhärliga henne. (Matteus 1:24, 25; 13:55, 56)

▪ ”Tomas barndomsevangelium” handlar om Jesus som barn – mellan 5 och 12 år – och uppger att han utförde en rad osannolika underverk. (Se Johannes 2:11.) Jesus framställs som ett elakt, lättretligt och hämndlystet barn, som använder sina mirakulösa förmågor till att hämnas på lärare, grannar och andra barn. Han gör några av dem blinda och förlamade. Han till och med dödar några.

▪ En del apokryfiska evangelier, till exempel ”Petrusevangeliet”, skildrar händelser som hade samband med rättegången mot Jesus, hans död och uppståndelse. Andra, till exempel ”Pilatusakterna”, som är en del av ”Nikodemusevangeliet”, handlar om människor som har anknytning till de här händelserna. Eftersom de här texterna utgörs av uppdiktade händelser och handlar om påhittade personer, saknar de all trovärdighet. ”Petrusevangeliet” försöker rentvå Pontius Pilatus och beskriver Jesu uppståndelse på ett fantasifullt sätt.

Apokryfiska evangelier och avfallet från kristendomen

I december 1945 påträffade några lantbrukare 13 papyrushandskrifter i närheten av Nag Hammadi i Övre Egypten. De här skrifterna från 300-talet innehåller 52 texter och tillskrivs en religionsfilosofisk rörelse som kallas gnosticism. Rörelsen som hämtade sina idéer från mysticism, hedendom, grekisk filosofi, judaism och kristendom hade ett fördärvligt inflytande på vissa som bekände sig till kristendomen. (1 Timoteus 6:20, 21)

”Tomasevangeliet”, ”Filippusevangeliet” och ”Sanningens evangelium”, som man fann i biblioteket i Nag Hammadi, lägger fram olika mystiska, gnostiska idéer som om de kom från Jesus. ”Judasevangeliet” som upptäcktes för inte så länge sedan räknas också till de gnostiska evangelierna. Det framställer Judas i en positiv dager som den ende apostel som verkligen förstod vem Jesus var. En expert på ”Judasevangeliet” påpekar att det beskriver Jesus som ”en lärare och uppenbarare av vishet och kunskap, inte en frälsare som dör för världens synder”. De inspirerade evangelierna lär att Jesus verkligen dog som ett offer för världens synder. (Matteus 20:28; 26:28; 1 Johannes 2:1, 2) Det är tydligt att syftet med de gnostiska evangelierna är att försvaga, snarare än att stärka, tron på Bibeln. (Apostlagärningarna 20:30)

De kanoniska evangeliernas överlägsenhet

En noggrann granskning av de apokryfiska evangelierna visar vad de i själva verket är. Om man jämför dem med de kanoniska evangelierna är det tydligt att de är oäkta, inte inspirerade av Gud. (2 Timoteus 1:13) De är skrivna av människor som inte kände Jesus och hans apostlar och uppenbarar därför inga dolda sanningar om Jesus och kristendomen. Nej, de innehåller oriktiga, påhittade, fantasifulla berättelser som inte hjälper oss att lära känna Jesus och det han lärde. (1 Timoteus 4:1, 2)

Matteus och Johannes däremot var bland de 12 apostlarna. Markus och Lukas var nära förbundna med apostlarna Petrus respektive Paulus. De skrev sina evangelier under ledning av Guds heliga ande. (2 Timoteus 3:14–17) De fyra evangelierna innehåller därför allt man behöver veta för att kunna tro att ”Jesus är Messias, Guds Son”. (Johannes 20:31)

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 18]

Kenneth Garrett/National Geographic Stock