NÄR Jesus var på jorden återspeglade han sin himmelske fars personlighet och handlingssätt. Han sa: ”Jag [gör] inte ... något av mig själv, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting ... Jag [gör] alltid ... det som behagar honom.” (Johannes 8:28, 29; Kolosserna 1:15) Så genom att ta reda på hur Jesus behandlade kvinnor och vilken attityd han hade mot dem förstår vi bättre hur Gud ser på kvinnor och vad han förväntar av dem.

Med utgångspunkt från texterna i evangelierna har ett antal forskare dragit slutsatsen att Jesu kvinnosyn skilde sig markant från omvärldens uppfattningar vid samma tid. På vilket sätt då? Och något ännu viktigare, kan Jesu undervisning ge kvinnor större frihet i dag?

Jesus betraktade inte kvinnor som sexobjekt. Enligt vissa judiska religiösa ledare ledde alla kontakter med kvinnor oundvikligen till sexuella begär. Eftersom man ansåg att kvinnor var detsamma som en frestelse fick inte kvinnor samtala med män offentligt eller  vistas utomhus utan slöja. Men Jesus gav alla män uppmaningen att kontrollera sina köttsliga begär och behandla kvinnor med respekt i stället för att isolera dem från det sociala livet. (Matteus 5:28)

Jesus sa också: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.” (Markus 10:11, 12) Han avfärdade den allmänna rabbinska läran som gav män tillåtelse att skilja sig ”på vilken grund som helst”. (Matteus 19:3, 9) Själva begreppet att begå äktenskapsbrott mot sin hustru var helt främmande för de flesta judar. De flesta rabbiner lärde ut att en man aldrig kunde begå äktenskapsbrott mot sin hustru, det var bara kvinnor som kunde vara otrogna! Som en bibelkommentator uttryckte det: ”Genom att ställa mannen under samma moraliska förpliktelse som hustrun lyfte Jesus upp kvinnans ställning och värdighet.”

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: På mötena i Jehovas vittnens församlingar kan kvinnor och män prata med varandra och umgås på samma plan. Kvinnor riskerar inte att bli kränkta av män som ger dem ovärdiga blickar eller är närgångna, eftersom kristna män följer uppmaningen att behandla äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar ”i all renhet”. (1 Timoteus 5:2)

Jesus tog sig tid att undervisa kvinnor. Till skillnad från dåtidens rabbiner som hade inställningen att kvinnor skulle hållas i okunnighet så gav Jesus dem undervisning och uppmuntrade dem att yttra sig. Jesus ställde sig tydligt på Marias sida när hon ville lyssna till hans undervisning och markerade att en kvinna inte bara hörde hemma i köket. (Lukas 10:38–42) Marias syster, Marta, drog också nytta av hans undervisning. Det framkommer av hennes insiktsfulla kommentarer under samtalet med Jesus efter att Lasarus hade dött. (Johannes 11:21–27)

Jesus var intresserad av vad kvinnor tyckte och tänkte. På den tiden tyckte de flesta judinnor att en kvinnas lycka hängde på att få en son som blev framträdande, gärna en profet. När en kvinna ropade: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig!” så passade Jesus på att betona vad som var viktigare. (Lukas 11:27, 28) Han poängterade att andlighet hade större betydelse, och det hjälpte henne att få upp ögonen för något annat än kvinnans traditionella roll, som var påtvingad av samhället. (Johannes 8:32)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Vid församlingarnas möten är kvinnor välkomna att ge sina synpunkter. De är respekterade som ”lärare i det som är gott”, både på det privata planet och offentligt, genom sitt goda  föredöme. (Titus 2:3) De har också församlingens förtroende att sprida de goda nyheterna om Guds rike till allmänheten. (Psalm 68:11; se  rutan ”Vad menade Paulus med att kvinnor skulle tiga?” på sidan 9.)

Jesus var omtänksam mot kvinnor. På Bibelns tid värderade man inte döttrar lika högt som söner. Talmud återspeglar den här inställningen: ”Han som får söner kan skatta sig lycklig, men ve och olycka över den som får döttrar.” En del föräldrar tyckte att flickor var en börda. De skulle vara tvungna att hitta en man åt henne och betala en hemgift, och på ålderns höst kunde de inte vara säkra på att hon skulle bidra till deras försörjning.

Jesus visade att flickor var precis lika mycket värda som pojkar när han uppväckte både Jairos dotter och änkans son i Nain. (Markus 5:35, 41, 42; Lukas 7:11–15) Jesus botade en kvinna som ”i arton år hade haft en svaghetsande”, och efteråt kallade han henne ”Abrahams dotter”. Det uttrycket var i princip okänt i judiska skrifter. (Lukas 13:10–16) Genom att Jesus använde sig av det här respektfulla och vänliga uttrycket visade han inte bara att han betraktade henne som en fullvärdig samhällsmedborgare, utan också att han uppskattade hennes starka tro. (Lukas 19:9; Galaterna 3:7)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Ett asiatiskt ordspråk säger: ”Att fostra en dotter är som att vattna grannens trädgård.” Men den mentaliteten är främmande för kristna pappor. De är kärleksfulla och bryr sig lika mycket om sina döttrar som sina söner. Kristna föräldrar ser till att alla deras barn får skolutbildning och hälsovård.

Jesus hade förtroende för kvinnor. I judiska domstolar ansågs en kvinnas vittnesmål inte vara mer värt än en slavs. Josephus, en historiker under första århundradet, gav rådet: ”Vittnesmål från kvinnor ska inte godtas på grund av deras lättsinniga och dumdristiga natur.”

Jesus resonerade fullständigt annorlunda. Han valde att låta kvinnor vara de första som rapporterade om hans uppståndelse. (Matteus 28:1, 8–10) Trots att de här kvinnorna hade varit ögonvittnen till hans avrättning och sett honom bli begravd, hade apostlarna svårt att tro dem. (Matteus 27:55, 56, 61; Lukas 24:10, 11) Men Jesus Kristus valde att låta kvinnor bli de första som såg honom efter hans uppståndelse, och på det sättet visade han att de var lika värdiga att vittna om honom som de övriga lärjungarna. (Apostlagärningarna 1:8, 14)

Hur Jesu undervisning tillämpas i dag: Män med ansvarsuppgifter i Jehovas vittnens församlingar  visar att de har förtroende för kvinnor genom att låta deras iakttagelser väga lika tungt som männens. Och kristna äkta män ”visar dem [sina hustrur] ära” genom att verkligen lyssna på dem. (1 Petrus 3:7; 1 Moseboken 21:12)

När män efterliknar Kristus får kvinnor den respekt och frihet som var Guds avsikt från början. (1 Moseboken 1:27, 28) I stället för att låta sig smittas av manschauvinism måste kristna män låta sig formas av bibliska principer, och det gör deras hustrur lyckligare. (Efesierna 5:28, 29)

När Jelena började studera Bibeln led hon samtidigt i det tysta, eftersom hennes man behandlade henne illa. Han hade växt upp i en våldsam miljö där misshandel och brudrov hörde till vardagen. ”Det jag lärde mig från Bibeln gav mig styrka”, säger Jelena. ”Jag förstod att det fanns någon som älskade mig väldigt mycket och brydde sig om mig. Jag insåg också att om min man studerade Bibeln kanske han skulle ändra sig och behandla mig bättre.” Hennes dröm blev sann när mannen till sist gick med på att studera Bibeln och blev döpt som ett Jehovas vittne. ”Nu är han ett föredöme i att visa självbehärskning”, berättar hon. ”Vi har lärt oss att förlåta varandra villigt.” Vad är hennes slutsats? ”Bibelns principer har verkligen hjälpt mig att känna mig behövd och trygg i mitt äktenskap.” (Kolosserna 3:13, 18, 19)

Jelenas berättelse är inte unik. Miljoner kristna kvinnor är lyckliga tack vare att de och deras män tillsammans tillämpar Bibelns principer i sina äktenskap. De känner sig respekterade, trygga och fria tillsammans med sina kristna bröder och systrar. (Johannes 13:34, 35)

Kristna män och kvinnor är en del av Guds skapelse som har blivit ”lagd under fruktlösheten”, vilket innebär att de inte själva kan göra sig fria från synd och ofullkomlighet. Men genom att komma närmare sin kärleksfulle Gud och far, Jehova, har de hoppet att befrias ur det här tillståndet som Bibeln kallar ”slaveriet under förgängelsen”. Deras liv blir meningsfullt och de får uppleva ”Guds barns härliga frihet”. Tack vare Guds omtanke kan både män och kvinnor hoppas på en underbar framtid! (Romarna 8:20, 21)