Jag föddes i Uganda i Gomba-distriktet. De flesta där var väldigt fattiga. I byn där vi bodde fanns det ingen elektricitet, så på kvällarna använde vi fotogenlampor.

 Mina föräldrar, som var bönder, hade flyttat till Uganda från Rwanda. De odlade kaffe och bananer, och de framställde en populär banansprit som kallas waragi. De födde också upp kycklingar, getter, grisar och kor. Min kultur och uppfostran gjorde att jag tyckte att en hustru alltid skulle lyda sin man och aldrig uttrycka sin egen åsikt.

 När jag var 23 år flyttade jag till Rwanda. Jag brukade gå ut och dansa med andra i min ålder. Ett ställe var jag på så ofta att ägarna gav mig ett kort som gav mig gratis inträde. Jag tyckte också om att titta på våldsamma filmer med detaljerade fightingscener. Den här miljön gjorde att jag blev våldsam och alkoholberoende, och jag saknade helt moral.

 År 2000 flyttade jag ihop med Skolastique Kabagwira, och vi fick tre barn. Jag krävde att hon skulle falla på knä inför mig när hon ville be om något eller bara hälsa, precis som jag hade lärt mig att kvinnor skulle göra. Jag ansåg också att allt som familjen ägde var min personliga egendom som jag kunde göra vad jag ville med. Jag stack ofta ut på kvällen och kom inte tillbaka förrän vid tretiden på morgonen, för det mesta full. Och om det tog för lång tid för Skolastique att komma och öppna dörren när jag knackade på fick hon stryk.

 På den tiden jobbade jag som förman på ett privat bevakningsföretag, och jag tjänade bra. Hemma försökte Skolastique övertala mig att följa med till pingstkyrkan. Hon trodde säkert att det skulle göra mig till en bättre människa, men jag var inte intresserad. I stället inledde jag ett förhållande med en annan kvinna. Till slut fick Skolastique nog av mitt hemska beteende. Hon tog våra tre barn och flyttade hem till sina föräldrar.

 En äldre vän till oss hade ett allvarligt samtal med mig om mitt sätt att leva. Han uppmuntrade mig att gå tillbaka till Skolastique och sa att våra fina barn behövde sin pappa. Så 2005 slutade jag dricka, och jag lämnade den andra kvinnan och flyttade ihop med Skolastique igen. År 2006 gifte vi oss, men jag var fortfarande våldsam och misshandlade henne.

 År 2008 fick vi besök av ett Jehovas vittne som hette Joël, och jag lyssnade på det han sa. I flera månader kom han och ett annat vittne, Bonaventure, och besökte mig regelbundet, och vi hade livliga diskussioner om Bibeln. Jag hade massor av frågor, särskilt om Uppenbarelseboken, men egentligen försökte jag bara bevisa att vittnena hade fel. Jag frågade till exempel hur de kunde påstå att den stora skaran som nämns i Uppenbarelseboken 7:9 ska leva på jorden, när det står i versen att de ”stod inför tronen”, det vill säga Guds tron, ”och inför lammet”, Jesus Kristus. Joël svarade tålmodigt på mina frågor. Han visade mig Jesaja 66:1, där Gud kallar jorden sin ”fotpall”. Den stora skaran befinner sig alltså här på jorden när de står inför Guds tron. Jag läste också Psalm 37:29, där det står att de rättfärdiga ska leva för evigt på jorden.

 Till slut gick jag med på att studera Bibeln. Så Bonaventure började studera med Skolastique och mig. Det jag lärde mig från Bibeln motiverade mig att göra förändringar i mitt liv. Jag lärde mig att behandla min fru med respekt. Jag ville inte längre att hon skulle falla på knä inför mig, och jag slutade hävda att allt som familjen ägde bara var mitt. Jag slutade också titta på våldsfilmer. Att göra de här förändringarna var verkligen inte lätt. Det krävdes en stor portion självbehärskning och ödmjukhet.

 Några år tidigare hade jag skickat i väg vår äldste son, Christian, för att bo hos släktingar i Uganda. Men efter att ha läst 5 Moseboken 6:4–7 insåg jag att vi som föräldrar har ett ansvar inför Gud att ta hand om våra barn och att undervisa dem om Bibeln. Både vi och vår son var otroligt glada när vi hade tagit hem honom igen!

 Jag har lärt mig att Jehova är en barmhärtig Gud, och jag är övertygad om att han har förlåtit mig för den attityd och det beteende jag hade tidigare. Jag är så glad att Skolastique också började studera Bibeln. Vi överlämnade oss åt Jehova, och den 4 december 2010 blev vi döpta. Nu litar vi på varandra, och vi försöker tillämpa Bibelns principer i familjen. Min fru är glad att jag kommer hem direkt efter jobbet. Hon uppskattar också att jag behandlar henne vänligt och respektfullt och att jag har bestämt mig för att avstå helt från alkohol. Jag är inte längre en hård äkta man. År 2015 blev jag förordnad som äldste i församlingen. Och tre av våra fem barn är döpta.

 När jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen accepterade jag inte utan vidare allt de sa, men jag blev imponerad av att de använde Bibeln för att svara på mina frågor. Skolastique och jag började inse att de som säger att de tjänar den sanne Guden måste följa allt han säger, inte bara det de själva gillar. Jag är så tacksam för att Jehova drog mig till sig och att jag nu får tillhöra hans andliga familj. Av egen erfarenhet vet jag att med Guds hjälp, så kan alla som är uppriktiga göra de förändringar som behövs för att bli godkända av honom.