Myndigheterna i Armenien tycks till slut ha erkänt rättigheterna för dem som vägrar militärtjänst av samvetsskäl. Den 23 oktober 2013 godkände myndigheterna ansökningarna om alternativ civiltjänst för 57 av de mer än 90 Jehovas vittnen som hade ansökt om att få delta i det nya programmet (de resterande ansökningarna ska också behandlas). Bland annat blev 6 av de 20 vittnena som satt i fängelset Erebuni godkända att vara med. De här sex fångarna släpptes den 24 oktober 2013. Kommissionen kommer att behandla ansökningarna från de resterande vittnena som sitter i fängelse och som bett om att få alternativ civiltjänst och förväntas släppa dem som väljer programmet.

Framstegen började när Armenien den 8 juni 2013 genomförde ändringar så att lagen om alternativ civiltjänstgöring kom i linje med europeiska normer och godkände att den skulle börja tillämpas den 25 juli 2013. Armeniens president hänvisade nyligen till detta när han talade till Parlamentariska församlingen i Europarådet den 2 oktober 2013: ”De som inte vill tjänstgöra i armén på grund av sitt samvete kommer inte längre att straffas under våra nya procedurer.” Den 3 oktober 2013 antog Armenien en lag som reducerade fängelsestraff för vapenvägrare med sex månader. Det gjorde att åtta vittnen som hade mindre än sex månader kvar av sina fängelsestraff kunde släppas den 8 och 9 oktober 2013.

Det nya programmet med alternativ civiltjänst gör att vapenvägrare kan vara till nytta för samhället på ett sätt som deras samvete accepterar. Programmet fungerar nu utanför Armeniens försvarsmakt och under civil tillsyn. Perioden för civiltjänst är 36 månader med 48 arbetstimmar per vecka och 10 semesterdagar per år. De som ansöker får icke-militära uppdrag nära sina hem.

När Armenien blev medlem av Europarådet år 2001 blev de förpliktade att anta en lag om alternativ civiltjänst och släppa alla vapenvägrare från fängelse, ett åtagande som gäller för alla nya medlemsstater. Trots sitt åtagande fortsatte Armenien att åtala och sätta unga män som var Jehovas vittnen i fängelse.

Det blev en viss ljusning för vapenvägrare när Armeniens nya lag om civiltjänst infördes den 1 juli 2004. Men det nya programmet för civiltjänst visade sig vara i militärens regi, och vägrade man blev man straffad. Europarådet påpekade flera gånger att programmet inte levde upp till de europeiska normerna. I resolution 1532 (2007) uttryckte Parlamentariska församlingen i Europarådet till exempel att de var ”djupt oroade att bristen på riktig civiltjänst kommer att leda till att tiotals vapenvägrare, av vilka de flesta är Jehovas vittnen, också i fortsättningen kommer att sättas i fängelse, eftersom de föredrar fängelse framför civiltjänst som inte är verkligt civil”.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttryckte också oro över att Armenien fortsatte att sätta vapenvägrande vittnen i fängelse. I sina avslutande kommentarer från den 105:e sessionen (2012) sa kommittén:

”Staten ska ordna ett verkligt alternativ till militärtjänst som är genuint icke-militärt, tillgängligt för alla vapenvägrare och inte straffbelagt eller diskriminerande när det gäller utformning, kostnad och längd. Staten ska också släppa alla vapenvägrare som sitter i fängelse för att ha vägrat att göra militärtjänst eller delta i det befintliga alternativet till militärtjänst.”

Efter lönlösa försök i armeniska domstolar ansökte Vahan Bayatyan och två andra dömda unga vittnen om att saken skulle prövas i Europadomstolen. Vahan Bayatyans fall blev vändpunkten den 7 juli 2011 när den stora kammaren i Europadomstolen dömde till hans fördel. För första gången i historien hade Europadomstolen i en dom visat att Europakonventionen skyddar rättigheterna för vapenvägrare. Den här gynnsamma domen följdes av fyra andra domar från Europadomstolen som på liknande sätt framhöll rättigheterna för vapenvägrare. *

De armeniska myndigheterna ignorerade den stora kammarens beslut i Bayatyan v. Armenia och åtalade och dömde 29 unga vittnen som var vapenvägrare, och av dessa sattes 23 i fängelse. Från juli 2011 till oktober 2013 har 86 män suttit sammanlagt över 168 år i armeniska fängelser. Några av de här unga männen har överklagat den olagliga bestraffningen genom att också vända sig till Europadomstolen.

Vapenvägrare som avtjänat sitt fängelsestraff och de som släpptes i oktober 2013 hoppas att deras straffregister kommer att raderas enligt nya förändringar i Armeniens lagar. Andra frågetecken är om kompensation kommer att betalas till dem som dömts och satts i fängelse efter domen i målet Bayatyan.

Det återstår att se vilken genomslagskraft som lagändringarna om civiltjänst kommer att få. Men det verkar som om Armenien nu har gjort en stor ansträngning för att erkänna rättigheterna för vapenvägrare.

Den långa vägen fram till ett acceptabelt program för civiltjänst